DIG-Music

Herbie Hancock fick nyligen ta emot den allra finaste Grammyutmärkelsen för cdn ”River-the Joni Letters.” Det var över fyra decennier sedan en jazzskiva utsågs till Årets Album. DIG kan presentera den intervju som Jan Olsson gjort för Skånska Dagbladet (publicerad 23/2). Det var en glad och överraskad Hancock som Jan talade med och som bland annat berättade att han i sommar kommer att göra en omfattande turné med sin Joni Mitchellhyllning.

Det hann gå över fyra decennier innan en jazzskiva åter utsågs till Årets album alla kategorier i USA och belönades med den finaste Grammyutmärkelse man kan få. Då, 1965, var det Stan Getz och João Gilberto som fick ta emot priset för bossaklassikern ”Getz/Gilberto”.

Modigt att utse jazzplatta

Men häromdagen var det den snart 68-årige pianisten, arrangören och kompositören Herbie Hancocks tur. Han fick utmärkelsen för cd:n ”River – The Joni Letters” (Verve). Den som var mest överraskad på den stora och stjärnspäckade Grammygalan i Los Angeles, som sändes direkt i TV över hela den amerikanska kontinenten, var Herbie själv, som just hade framträtt som solist i George Gershwins ”Rhapsody in Blue”.

– Ja, jag hade faktiskt ingen aning om att jag skulle få gå fram och hämta priset. Så det var rena rama chocken. Bara att bli nominerad var stort nog, tyckte Hancock, som i samtalet kunde berätta att han just nu förberedde sig för att medverka i Jay Lenos ”Tonight Show”, där han givetvis skulle vara huvudperson.

– Jag tycker att det var modigt av National Academy of Recording Arts and Sciences, som fördelar Grammyutmärkelserna, att utse just ”River” till årets bästa skivutgivning. Dels för att det är en jazzplatta och dels – och kanske framför allt - för att musiken inte är särskilt lättillgänglig och därför kanske inte så TV-mässig som en del annat. Det tyder på att det håller på att hända ett och annat som känns mycket sunt i musikbranschen. Och inte bara i musikbranschen förresten, utan i USA över huvud taget. Se bara på demokraternas presidentkandidater: en kvinna och en man med afro-amerikanskt ursprung. Det känns oerhört positivt.

Telefonsamtal från hela världen

Herbie Hancock är redan tidigare en av jazzmusikens allra största namn. Fem år med Miles Davis under mitten av 60-talet, ledare för den legendariska jazzfunkgruppen Headhunters och den stjärnspäckade kvartetten V:S:O:P., rader av egna soloprojekt och kompositör till odödliga jazzstandards som ”Watermelon Man”, ”Cantaloupe Island” och ”Maiden Voyage” har gjort, att han för evigt har skrivit in sig med versaler i de flesta jazzuppslagsböcker.

–Men det här var alldeles extra stort. Tänk dig, bara på några dagar har en jazzplatta, alltså ”River”, åkt upp till femte plats på Billboards Topp 200-lista! Och radio- och TV-stationer, tidningar och festivalarrangörer från hela världen ringer dygnet runt.

Innebär det här att du kommer att turnera med Joni Mitchell-projektet framöver?

– Ja, både i sommar och i höst. Det är redan bestämt. Förmodligen kommer vi till jazzfestivalen i Köpenhamn. Jag hoppas det i alla fall. Tyvärr kan inte Wayne Shorter, som spelar saxofon på skivan, vara med då. Han ska ut på egna äventyr. Men jag har rekryterat en fullgod ersättare, Chris Potter. De andra medlemmarna i ”River”-projektet är i alla fall med, alltså basisten Dave Holland, gitarristen Lionel Loueke och trumslagaren Vinnie Colaiuta. Dessutom ska två sångerskor delta i konserterna.

Solitude en Joni Mitchellfavorit

Innehållet på ”River – The Joni Letters” består till åtta tiondelar av material ur The Joni Mitchell Songbook. Varför har du tagit med två andra låtar?

– Vi gjorde likadant på det album som heter ”Gershwin´s World”. Alltså plockade in lite ”främmande” material. Anledningen till att Wayne Shorters ”Nefertiti” och Ellingtons ”Solitude” fick vara med på ”River” är helt enkelt att det är två av Jonis favoritlåtar. ”Solitude” fascinerades hon av redan som nioåring, när hon hörde den på skiva med Billie Holiday, har hon berättat.

Vad blir ditt nästa ”projekt”?

-– ja, säg det. Jag har faktiskt ingen aning. Just nu har jag fullt upp med allting kring ”River” och förberedelserna för turnén lite senare i år. Men mitt grammofonbolag kommer säkert att höra av sig, eftersom vi just nu verkligen seglar medvind. Det finns mycket kvar att ta sig för och jag har givetvis en del idéer. Och jag kan tala om för dig, att jag har aldrig känt mig så motiverad – och inspirerad - som jag gör idag.

Grattis till framgången!

- Hjärtligt tack!

Jan Olsson