AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKARCennet Jönsson:
Festival med eget skivstall, jazzspelningar i Kina, stafettkomposition med Maggi Olin och Pulsslagsturné med Double Standards. Hösten 2006 var sannerligen händelsrikt för saxofonisten och kompositören Cennet Jönsson.
Men hans jazzliv har varit fortsatt aktivt vilket framgår av de skivrecensioner med bl a Double Standards och Tolvan Big Band som publiceras nedan.
Aktuella DIG-recensioner med Cennet Jönsson
För tre år sedan bildade musikerna i Malmö/Lundgrupperna Cennet Jönsson Quartet och Plunge skivbolaget Kopasetic. Målsättningen är att ge ut produktioner med egna grupper eller konstellationer där en eller flera av medlemmarna ingår.
Hittills har Kopasetic Productions kommit ut med nio cd och fler är på gång i höst.
– Målsättningen är att ge ut 4-6 skivor per år, berättar saxofonisten och kompositören Cennet Jönsson, som är drivande i det kollektiva bolaget. För att manifestera verksamheten arrangerar vi 21-22 september en KOPA Festival på Jeriko och Palladium i Malmö, där då sex av ”våra” grupper framträder. Dessutom internationella gästsolister som saxofonisten Lotte Anker, gitarristen Marc Ducret och saxofonisten Dave Liebman.
– Det är fler som känt att Malmö är i behov av en musikfestival där våra nutida lokala jazz –och improvisationsgrupper får chans att framträda, så vi har fått gott stöd av Musik i Syd, Jazz i Malmö med flera samarbetspartners. Vi hoppas förstås att festivalen får en fortsättning. Musiken kommer att spelas in av Sveriges Radio P2 och också av oss själva med tanke på kommande skivutgivning, troligen en ”festival sampler”.
10 jazzdagar i Shanghai
Efter festivalen ger sig Cennet Jönsson av till Kina, där han under tio dagar i oktober kommer att spela med kinesiska grupper och också undervisa. Cennet har under åren varit flitigt anlitat som lärare i improvisation och har haft uppdrag i bland annat Frankrike, England, Tyskland, USA och Australien.
– Jag kommer att hålla till i Shanghai, som numera har återtagit ställningen som ett stort kultur- och nöjescentrum där det samlas musiker från världens alla hörn och där man då tar in influenser från alla tänkbara håll. Det skall förstås bli oerhört spännande och en värdefull erfarenhet.
Cennet Jönsson är i lika hög grad kompositör och saxofonist. 2004 skrev han exempelvis, på uppdrag från London Philharmonic Orchestra, verket Rain Music för saxofon, stråkkvartett, brasstrio och komp. Just nu är han igång med ett nytt, och annorlunda, projekt.
– Jag och pianisten Maggi Olin skriver på ett gemensamt projekt som vi kallar för Relay, vilket då kan översättas till stafett. Vi har nämligen lagt upp det som en slags stafett där vi skriver parallellt och sedan med jämna mellanrum byter material. Där då var och en får möjlighet att vidareutveckla idéerna.
– Projektet sker med stöd av Konstnärsnämnden och uruppförandet av sviten blir på Fasching i Stockholm 12 december av en 9-mannaensemble där då Maggi och jag ingår. Bland övriga solister kan nämnas trumpetarna Magnus Broo och Staffan Svensson och saxofonisten Fredrik Ljungkvist.
Festival med gitarrstuk
Bland Cennets ordinarie musikmiljöer finns storbandet Tolvan, Cennet Jönsson Quartet och gruppen Double Standards med pianisten Jacob Karlzon, basisten Hans Andersson och trumslagaren Peter Nilsson. Double Standards är också utsedd till en av vårens tre Pulsslagsgrupper och gör sin turné i Svenska Jazzriksförbundets regi i februari. Gruppen har hittills släppt två cd.
–Det blir kul att komma ut igen och få spela på landets klubbar, säger Cennet, som på KOPA-festivalen i slutet av september framträder med sin kvartett och gästsolisten Dave Liebman. Ett samarbete mellan de två saxofonisterna, som inleddes för 20 år sedan då Dave spelade in en LP (Dragon) med Tolvan Big Band.
Övriga festivalgrupper är Footloose (med gästsolist Lotte Anker och Andreas Andersson), Electra Hyde, LIM (med gästsolist Marc Ducret), gitarristen Krister Jonsson Trio plus cellisten Svante Henryson och gitarristen Anders Nilssons Aorta.
– Samtliga grupper rymmer gitarrister, vilket dock inte varit någon grundtanke. Det bara blev så, konstaterar Cennet Jönsson.
Text och foto: Gunnar Holmberg
( Artikeln publicerad i DIG nr 2/2006
Cennet Jönsson fick utmärkelsen Jazzkannan 2014
Jazzkannan, priset som riksförbundet Svensk Jazz delar ut för nydanade insatser inom svenskt jazzliv, gick 2014 till saxofonisten, bandledaren, pedagogen mm Cennet Jönsson. I motiveringen konstateras bl a att "hans musicerande är glimrande, med en oemotståndlig lyster i tonen och fängslande som få." Dessutom har han "som pedagog, läromästare och inspirationskälla, för många unga jazzmusiker, öppnat helt nya vägar in i framtiden".
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste
skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat på skiva!
med olika jazzprofiler:
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gu
hörvärd spanskinfluerad svit
Cennet Jönsson
Galiza 
Kopasetic/Plugged)
Jazzens Gossen Ruda har han kallats, den skånske saxofonisten, kompositören och arrangören Cennet Jönsson. Med all rätt kanske. Under alla omständigheter låter han sig sällan begränsas av de regler och konventioner som utgör gränser, eller kanske snarare begränsningar, som bestämmer vad som ska betraktas som jazz. Inspiration till den musik Cennet har skrivit för sitt nya album, Galiza, har han hämtat i Galicien, den mycket speciella, autonoma region som ligger i Spaniens nordvästra hörn. Förutom sin egen trio, Cenlistoho, med basisten Thommy Andersson och slagverkaren Lisbeth Diers, har han kallat in ytterst välklingande Scania Wind Quintet, rekryterad i Malmö Symfoniorkester, med sättningen flöjt, oboe, klarinett, valthorn och fagott.
Galiza är en välskriven och ytterst hörvärd svit i åtta delar, givetvis komponerad och arrangerad av Jönsson. 
Influenserna är inte oväntat spanska, men spår finns även av romantisk klassisk musik och – inte alldeles oväntat – jazz av det slag som Cennet länge har skämt bort oss med i Tolvan Big Band. Det mesta är mycket vackert och öronvänligt med sköna, inte alltför uppkäftiga klanger och de bägge gruppernas samarbete är minst sagt imponerande.
Som solist dominerar Jönsson själv. Genomgående trakterar han sopransaxofon, och då och då önskar man faktiskt att han även hade dammat av tenorsaxen, ett instrument som han ju också behärskar med glans. Om inte annat så för omväxlings skull. Och det märks att han i själ och hjärta är jazzmusiker, även om han här, liksom så ofta annars, då och då är ute och traskar i gränsmarkerna. Även Andersson och den fantastiska slagverkaren Lisbeth Diers ges en del möjligheter att visa upp sig i helfigur. Diers lånar även ut sin röst för att bidra till klangrikedomen.
Förutom de åtta styckena som ingår i sviten bjuds vi på två fristående kompositioner, av vilka det avslutande, ”Después de la tormenta”, är en av albumets verkliga höjdpunkter.
Jan Olsson
ytterst begåvad och hörvärd jazzmusik
Tolvan Big Band
Tarantula Suite
Music by Cennet Jönsson
(Kopasetic/Naxos)
Efter uruppförandet av Cennet Jönssons åttasatsiga ”Tarantula Suite” på Victoriateatern i Malmö i april 2009 skrev jag bland annat följande i Skånska Dagbladet: ”Det är, kort sagt, ett fullständigt makalöst stycke musik Jönsson har skapat. Fullt av färgsprakande överraskningar och häftiga vändningar… roligt, lekfullt och mycket vackert mellan varven och – vilket inte är minst viktigt – ett perfekt material för Tolvan Big Band att ta sig an”.
Jag kan inte annat än hålla med mig själv, nu när musiken äntligen har letat sig ut på skiva och det finns möjlighet att skärskåda den noggrannare. Och helt egoistiskt fortsätter jag att citera mig själv: ”Tolvan av idag är tveklöst vårt lands mest spännande storband, en 18 man stark organisation, som under Helge Albins ledning ständigt tycks 
vara i stånd att uträtta stordåd. Man ägnar sig uteslutande åt hemmaskrivet material och har därför fått en helt egen profil. I dagens laguppställning finns inte en enda svag länk. Komplicerat ensemblespel avverkas med en förbluffande lätthet och solister av hög internationell klass finns i varje sektion.”
I skivversionen av ”Tarantula Suite” har Peter Asplund, som medverkade i Malmö, ersatts av den engelske, i Danmark bosatte, trumpetaren Gerard Precenser. Denne Precenser är lysande, bland annat i svitens femte sats, den oerhört svängiga ”Forza”, i vilken också Lennart Gruvstedt påminner om vilken formidabel och personlig trumspelare han är. Andra utmärkta solister är altsaxofonisterna Helge Albin och Ulf Holmström, tenorsaxofonisten Inge Petersson, trumpetaren Fredrik Davidsson, trombonisterna Vincent Nilsson och Ola Åkerman, pianisten Jörgen Emborg och – inte minst – basisten Patrik Albin. Patrik tar hand om ”leadet” i svitens allra vackraste sats, ”Silenzio”. Imponerande!
Slutligen är förstås Jönsson, precis som vanligt, mycket hörvärd när han med sin sopransaxofon tar plats vid solistmikrofonen och vänder upp-och-ner på de flesta begrepp. Det gör han bland annat med besked i finalen, den ljusa och melodiskt sköna ”Speranza”. Men framför allt är Jönsson, den här gången, kompositör och arrangör. Att han har skapat en stunds tidlös, lite annorlunda, ytterst begåvad och i allra högsta grad hörvärd jazzmusik av bestående värde är odiskutabelt.
Jan Olsson
Arrangemang, klanger
och solospel som utmanar
Maggi Olin/ Cennet Jönsson 
Relay
(Kopasetic)
Det sjuder av kreativitet på det skånska jazzfältet och unga kooperativa skivbolaget Kopasetic ser till att kontinuiteten inte dalar. Pianisten Maggi Olin och rörblåsaren Cennet Jönsson är två av musikerna där som håller framåtskridandet vid liv. De har med högt slutbetyg skrivit skivans musik som spelas med en udda instrumentation.
Skivan kan med lätthet beskrivas som en av årets intressantaste svenska tilldragelser. Paret har också tagit det ovanliga greppet att gå in och arbeta i varandras verk. Båda är också lockande solister, något som för övrigt gäller alla medverkande. Rörblåsare är Cennet och Fredrik Ljungkvist. Kontrastrika trumpetare är Magnus Broo och Staffan Svensson. Valthornsspelare är Thomas Kjelldén. Cellist är Mats Rondin, bas spelar Mattias Welin och trumslagare är Peter Nilsson.
Arrangemangen och klangen utmanar utan direkta förlagor men det finns några undantag. Maggis Over The Bråu för tankarna till Charles Mingus suggestiva musik. Broos ettriga trumpet röjer mark i excentriska Founglal. En sval fläkt av Miles och Evans kommer in i Cool Klubbor där Staffan Svenssons trumpet för in reminiscenser. Han är en av dagens intressantaste inhemska solister. Monotonin i Cennets Shanghai Blue kreerar eggande spänning. Cellon sätter spets på vackra Precious Flower. Fredrik Ljungkvist är okonventionell klarinettsolist i Sus O Dus där Peter har ett lågmält trumsolo. I Maseso lockar cellisten Rondin och Cennets sopransax.
Allt som allt en grupp som förtjänar att observeras i vidare kretsar.
Göran Olson
halsbrytande varianter
Double Standards 
Live !
(Kopasetic)
Skåne-gruppen Double Standards presenterar nu sitt tredje album. Ett live-inspelat sådant med material från Köpenhamn och Malmö. Cennet Jönsson spelar sopran-tenorsaxofon. Pianist är Jacob Karlzon. Resten av kompet är basisten Hans Andersson och trumslagaren Peter Nilsson. Det är glädjande att lyssna till en grupp som vaskar om bland klassiska jazzoriginal och evergreens. Kvartetten sätter verkligen knorr i sina tolkningar av originalen. Hur ofta hör man som exempel Billy Strayhorns Upper Manhattan Medical Group spelas idag, dessutom spelad av musiker utanför den ellingtonska sfären. För att inte tala om Victor Youmans Tea For Two.
Det är mycket som tilltalar i denna, skall vi säga ,lite udda skiva. Att musiken är inspelad live stärker gruppens trovärdighet. Melodiernas upplägg är lysande med halsbrytande varianter till harmoniska uttryck. Soloinsatserna är något alldeles extra från alla parter. Cennets vassa sopran och mer avvaktande tenorsax är självklara toppar. Jacob Karlzons pianospel placerar honom med besked på den svenska piano-parnassen. Hans Anderssons basspel är i den bas-kategorin sedan gammalt. En extra honnör får Peters trumspel som är bland det mest vederkvickande jag hört på länge från svensk sida. Är det i den livaktiga Malmöregionen som dagens mest spännande inhemska jazz skapas kan man undra?
Vid sidan av de nämnda melodierna hörs Speak Low av Kurt Weil, My Man´s Gone Now från Gershwins Porgy And Bess, Cole Porters I Love You och Wayne Shorters Mahjong.
Göran Olson
- och utan inlånade fjädrar!
Double Standards
Double Standards, vol 2
(Kopasetic)
Det här är Malmö-kvartetten Double Standards snabba uppföljare till den lyckade skiva de levererade för cirka ett år sedan. Inspelningsplats och dato är detsamma – Dunkers kulturhus i Helsingborg januari 2005. Nämner gärna kvartettens utseende. Rörblåsare Cennet Jönsson, pianist Jacob Karlzon, basist Hans Andersson och trumslagare Peter Nilsson.
Som bolagstiteln anger är det jazzstandards som är gruppens inriktning. De ger melodierna Solar, Body And Soul, Afro Blue, Soul Eyes, Old Folks, Nefertiti samt Peace strålande utföranden. Cennets ljusa sopransax skapar ett distinkt ljus som ger gruppen en personlig karaktär. I den känsliga versionen av Old Folks har han tenorsaxen som redskap. Även här med en sublim ton.
Gruppens rytmik är också frapperande där Jacob Karlzons dynamiska fingrar hjälper till att hålla grooven på kokpunkten – bra spelat. Solistiskt är han en begivenhet av format oavsett tempo. Spelet i Horace Silver´s vackra ballad Peace är magnifikt. Hans Anderssons lätta basgångar ger som alltid luft och spänst. Även han visar en fin solistisk ådra i Peace. Peter Nilssons flykter över trumsetet skjuter till inspirerande accenter.
Helhetsintryck – gruppen torde vara en given attraktion på jazzfestivaler där man spelar jazz utan inlånade fjädrar.
Göran Olson
Standards på ett
alldeles eget sätt. Lysande!
Jönsson-Karlzon-
Andersson-Nilsson
Double Standards, vol 1
(Kopasetic)
Double Standards kallar sig den akustiska kvartett, med hemvist Malmö-Lund, som består av saxofonisten Cennet Jönsson, pianisten Jacob Karlzon, basisten Hans Andersson och trumslagaren Peter Nilsson. Att gruppen heter som den gör beror på att man helt ägnar sig åt att tolka just standards, men på sitt alldeles egna sätt.
På denna sin första volym, den andra är redan inspelad och kommer nästa år, har kvartetten valt att botanisera i och omkring två kompositioner av Wayne Shorter, ”United” oc
h ”Footprints”, plus fem melodier hämtade ur den evigt gröna, amerikanska sångboken.
Resultatet är lysande. Det är Jönsson, oftast beväpnad med sopransax, som den styr och ställer för det mesta och även fungerar som presentatör av de mer eller mindre – oftast mindre- kamouflerade melodierna, som man sedan filosoferar tämligen fritt omkring. Karlzon rör sig, sin vana trogen, som en yster balettdansös, lätt och spänstigt med oväntade sido-, krum- och snedsprång. Hans melodiska sinne och hans känsla för form är fenomenala. Andersson är lite av ordningsman i gänget, vägrar att briljera men visar upp en harmonisk och rytmisk säkerhet som är högst väsentlig för de övrigas trygghet. Den minst sagt okonventionelle Nilsson, slutligen, driver på och accentuerar, lyssnar och kommenterar.
Summan av kardemumman blir en osedvanligt hörvärd och konsekvent musik, spännande och originell, ibland munter och ibland bara vacker. Mycket vacker till och med. Som i avslutande ”I´ll Remember April”. För mig är det här årets svenska jazzplatta – hittills.
Jan Olsson
Inressant möte med överraskande banor
Meloscope 
Deluxe
(Kopasetic)
Trumslagaren Peter Danemo bildade gruppen Meloscope 2006. Skivdebut blev det med Someone Lost. På den här skivan har de välkända klassiska musikerna klarinettisten Staffan Mårtensson violaspelaren Henrik Frendin och cellisten Mats Rondin knutits till gruppen. Där finns förutom Peter rörblåsarna Joakim Milder och Cennet Jönsson, bas spelar Christian Spering. Musiken har skrivits av Meloscope-musikerna och inspelningen har, som de säger, gjorts live i studio utan förstärkare och hörlurar. Tre nummer är hämtade från en konsert i Dunkers Kulturhus i Helsingborg.
Kombinationen med klassiska och improviserande jazzmusiker blir ett intressant möte där musiken tänjs ut och intar överraskande banor. Det kan vara svårt att avgöra vad som sker den noterade vägen eller om det är spontana uttryck som poppar upp. Det gäller inte enbart jazzmusikernas insatser.
Musiken kommer säkert av många att betraktas som för intellektuell, kontemplativ eller introvert. Vad nutida klassiska tyckare anser kan jag inte yttra mig om. Det är i högsta grad musik som gjorts i nuet där inga hämmande musikstämplar använts. Jazz eller inte kvittar.
Göran Olson
på den moderna jazzen
Music from
the KOPAfestival 2006
(Kopasetic)
Music from the KOPAfestival 2006 består av två cd, där den ena kallats ”KOPAcoustic” och den andra ”KOPAlectric”. Vilket förstås innebär att platta nummer ett huvudsakligen innehåller akustisk jazzmusik medan den andra har tonvikten på mer elektriska tongångar. Eller ska vi kanske kalla dem elektroniska? Hela kalaset är hur som helst inspelat på Jeriko och Palladium i Malmö hösten 2006 och vi får några utmärkta smakprov på var den skånska, moderna jazzmusiken står idag.
Alldeles extra förtjust är jag i den första av de bägge volymerna. Den akustiska alltså. Det beror i huvudsak på att den innehåller två av mina absoluta favoritgrupper, gitarristen Krister Jonssons trio, förstärkt med cellisten Svante Henrysson, och alltid lika uppkäftige saxofonisten Cennet Jönssons samspelta kvartett. Även den med en prima förstärkning i form av den amerikanske saxofonisten David Liebman, en gång stjärna hos Miles Davis. Den tredje konstellationen på den första volymen är Footloose, det vill säga gitarristen Mats Holtne, basisten Mattias Hjorth och alltid lika hörvärde trummisen Peter Nilsson plus de bägge saxofonspelande gästerna Lotte Anker och Andreas Andersson. Musiken på plattan är genomgående av mycket hög kvalitet, inte minst den som serveras av Jonsson och hans polare. Stundtals är det så vackert att man nästan får tårar i öronen.
På volym nummer två får vi delta i en rad spännande övningar. Allra först med Lim, alltså saxofonisten Henrik Frisk, basisten David Karlsson och överallt n
ärvarande trumslagaren Peter Nilsson, samt den inte minst i Malmö oerhört populäre, franske supergitarristen Marc Ducret. Spänning i massor, både på ena och andra sättet garanteras. Sedan får vi ta del av ett nummer med Peter Danemos Elektra Hyde med bland andra den fine trumpetaren Staffan Svensson, innan det hela avslutas med frifräsarfest arrangerad av i Amerika boende gitarristen Anders Nilssons Aorta. Där är alltid lika hörvärde saxofonisten Mattias Carlson på sitt allra soligaste humör och ser till att finalen blir perfekt.
Vilken av de bägge plattorna man investerar i kan kanske göra detsamma. För säkerhets skull tycker jag att ni ska välja bägge!
Jan Olsson
som också kan ge järnet
Cennet Jönsson Quartet
Antelope Dance
(Kopasetic)
De senaste åren har saxofonisten Cennet Jönsson skarpt noterat sitt personliga spel i egna grupper vid sidan av sitt långvariga engagemang i Tolvan Big Band. Han har en spikrak lättigenkännlig ton, speciellt i sopransaxofonen men hans tenorspel är också inbjudande. I hans Malmöbaserade kvartett ingår den alltmer uppmärksammade gitarristen Krister Jonsson, basisten Mathias Hjort och trumslagaren Peter Nilsson, alla välkända inom den kreativa skånska jazzen.
Skivans sju kompositioner bär Cennets namn. Det är musik som inte tar några kommersiella stigar utan musikerna gör sin grej utan sidoblickar. Genom den fria rytmik som Peter och Mattias producerar känns musiken lätt och luftig. Cennet och Krister gör genomgående bländande solopartier.
Gruppens klang skapar en skir atmosfär där den vackert avspända Sweet Drops ger stor behållning. Här har Mathias ett välformat solo med vackra gitarrklanger i ryggen. Sopransaxen adderar en varm atmosfär. Intensiteten i Professor Nutty visar att gruppen inte enbart är sköna landskapsmålare. Tvärtom, här ges järnet där trummorna piskar fram solisterna till våldsamma utbrott. I Cennets fall är det nu tenorsaxen som talar.
Göran Olson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR