DIG-Music

JAZZNYHETER

AKTUELLA EVENEMANG

KLUBBJAZZ

Andreas Pettersson. DIG Jazz om aktuella musiker och grupper

Med egna personliga tolkningar av Lars Gullins kompositioner har gitarristen Andreas Pettersson förverkligat ett av sina drömprojekt. Men innan han tar sig an fler anser han att det finns mycket mer att hämta ur den generösa och spännande Gullinkällan. (Artikeln publicerad i DIG nr 1/2006)

Andreas Pettersson och Lars Gullin har det gemensamt att de båda föddes på Gotland. Men det var inte förrän i början av 90-talet som Andreas fick sina första påtagliga möten med Lars Gullins musik. Då som medlem i Visby Big Band, där ledaren Bengt Öslöf och arrangören/barytonsaxofonisten Bernt Eklund väl vårdade Lars Gullins kompositioner.

– Redan då föddes nog idén till mitt Gullinprojekt, tror Andreas.

Jackpot blev första gitarren

Men innan engagemanget med Visby Big Band hade Andreas fått sin musikstart i Umeå, dit familjen flyttade när han bara var fyra år. Sin första gitarr skaffade han sig när han var tolv år och historien hur det gick till är egentligen för bra för att vara sann. Men det är den, garanterar Andreas.

– Familjen gjorde sin årliga nyårsresa med båt till England och jag hade fått tre kronor att spela bort på den enarmade banditen. Jag fick en stor jackpot på 1000 kronor, en oväntad vinst som räckte till köpet av en röd Hofner-gitarr.

Först var det förstås rockmusik som gällde för Andreas, men eftersom Umeå är en stor och levande jazzstad kunde han inte undgå att också drabbas av jazzmusik. Det första verkliga jazzkicken fick han när han 1981 deltog under Nordiska Jazzveckan i Strömbäck utanför Umeå, där bland annat amerikanske saxofonisten Sahib Shihab var en av lärarna

– Han hade ju spelat med alla de stora, som Dizzy Gillespie, Thelonious Monk och John Coltrane, och det var en upplevelse att höra honom berätta om den tiden.

Lasse Lystedt betydelsefull mentor

Men den som främst skall äras för att Andreas blev jazzmusiker är legendariske ventilbasunisten, bandledaren och jazzkämpen Lars Lystedt.

– Det var under min militärtjänstgöring 1984 som Lasse ringde och ville ha med mig i sitt nystartade band. Självklart tackade jag ja, vilket innebar att jag direkt presenterades en lista på drygt 70-talet låtar som jag förväntades att kunna. För några noter på scenen var det inte att tänka på. De flesta var för mig helt okända, så det var bara att ge sig av till Burmans musikaffär i Umeå och inhandla plattor med alla låtarna. Och så hem och öva, vilket jag gjorde tills fingrarna blödde. Massor av spelningar hade vi också, upp till tre kvällar i veckan och även framträdanden på flera stora festivaler.

– Med sin entusiasm och sitt stora jazzkunnande kom Lasse att bli min musikaliske mentor och han har betytt oerhört mycket för min jazzutveckling.

Det var också Lasse som rekommenderade Bengt Öslöf att anställa Andreas som gitarrist i Visby Big Band, där han började 1989. Vilket innebar att han 1991 fick vara med och spela in skivan Fine together (Dragon) med Visby Big Band & Putte Wickman. Titelmelodin Fine together är ju också en av Lars Gullins mest kända kompositioner och som här arrangerats av Bernt Eklund.

Putte på första egna skivan

Det här samarbetat med Putte Wickman resulterade i ett ytterligare steg framåt i Andreas jazzkarriär. Under de närmaste åren kom han nämligen att spela mycket tillsammans med Putte, som även var med på Andreas första skiva under eget namn. Live in Finland (Dragon) med Andreas Pettersson trio & Putte Wickman speladesin i juli 1992 vid Baltic Jazz Festival.

– Putte, Lasse Lystedt och Bengt Öslöf har tveklöst varit de mest betydelsefulla personerna i mitt jazzliv, konstaterar Andreas.

Sedan de här tidiga 90-talsåren har Andreas Pettersson varit väl etablerad i jazzbranschen med såväl ett flertal olika egna grupper som engagemang i andra konstellationer, däribland Ulf Johansson Werre trio. Där då Andreas alldeles speciellt lyfter fram det samarbete han under senare år haft med den amerikanske saxofonisten Ernie Watts.

Givande samarbete med Ernie Watts

Det var sommaren 2001 som den första kontakten etablerades. Andreas, pianisten Daniel Karlsson och basisten Mattias Svensson gästspelade bland annat på klubben The Baked Potato i Los Angeles och det i sällskap med Ernie Watts och trumslagaren John Guerin, två etablerade studioproffs som spelat tillsammans med de allra största i branschen.

Två av kvällarna spelades in och cd-resultatet finns i form av Andreas Pettersson Quintet live at The Baked Potato (Sittel). Ernie Watts har sedan dess deltagit på flera av Andreas turnéer i Sverige och kontakten fortsätter.

– Det är inte minst glädjande att Ernie Watts tycks ha lika stort utbyte av det här samarbetet, säger Andreas. Bland annat spelar han och hans amerikanska kvartett en hel del av mina låtar.

Bredd och stort konstnärsskap

Men just nu är det alltså projektet Gullin on Guitar som gäller för Andreas och hans kvartett, som i övrigt består av pianisten Daniel Tilling, basisten Hans Backenroth och trumslagaren Joakim Ekberg. Fröet såddes alltså hos Andreas för 15 år sedan på Gotland och med Visby Big Band men blomningen inträffade först i maj 2004 då kvartetten spelade in Gullin on Guitar (Sonet).

– Men när jag i januari 2004 inledde det egentliga arbetet med att välja ut låtar och skriva arrangemang insåg jag inte omfattningen av projektet och vad det skulle innebära för mig personligen. Även om jag sedan ”introduktionen” lyssnat en hel del på Lars musik hade jag aldrig riktigt fattat bredden i hans musicerande och vidden av hans konstnärsskap.

– Jag bävade också inledningsvis för att ge mig på hans mest kända melodier, men kom lyckligtvis fram till att det enda rätta var att plocka ut mina egna favoriter, där då en är hans klassiska Danny´s dream.

Gullin med nya infallsvinklar

Danny´s dream ( som 1955 utsågs till OrkesterJournalens första Gyllene skiva). liksom skivans övriga åtta Gullinkompositioner, tolkar Andreas och hans medspelare personligt och med nya infallsvinklar. En självklarhet, menar Andreas, som ändå länge oroade sig för hur alla som har en nära relation till Lars Gullins musik skulle reagera.

– Så inför de första livespelningarna med materialet tyckte jag det var bäst att lägga dem på de i sammanhanget, som jag trodde, känsligaste platserna. Det var Visby på Gotland , där Lars föddes, och småländska Emmaboda, där han bodde en stor del av sitt liv.

– Trots nervositeten gick det jättebra på premiären Visby och konserten i Emmaboda blev en rörande upplevelse. Efter avslutningsnumret Silhouette kom nämligen Lars fru Mailis upp på scenen med en blombukett och hon höll också ett litet tacktal. Där hon berättade att när Lars var riktigt lycklig så brast han ut i ett stort skratt. Och att hon var övertygad om att Lars just nu storskrattade där uppe i sin himmel!

– Efter de orden kändes det inte speciellt betydelsefullt vad recensenterna skulle säga om skivan. Nu har de i och för sig också varit oerhört positiva, med undantag av en hemifrån Umeå!

Internationell skivlansering

Skivan Gullin on Guitar rymmer alltså nio spår, men konsertrepertoaren omfattar ytterligare 18 melodier. Det finns allt gott och väl utrymme för ännu en cd?

– Ja, det finns mycket intressant material kvar. Men det är inte aktuellt med någon ytterligare cd just nu. Vi har våra konserter som verkligen är inspirerande eftersom lyssnarna tycks bli så berörda av musiken. Och för oss i kvartetten är det också hela tiden en spännande utmaning att ta sig an de ofta svårspelade kompositionerna. Man kan verkligen inte bara gå in och sätta på autopiloten!

– Det bli även intressant att se hur man internationellt reagerar på skivan, som släpptes sent i höstas i flera länder, bland annat Japan. Med tanke på att japanerna tycks uppskatta svensk jazz vore det kul att få komma dit och spela.

Aldrig bättre musikliv!

Under samtalet antyder Andreas att han under det kommande året har ett annat spännande projekt på gång, som han ännu inte vill avslöja .När vi kommer in på hans egna flitiga komponerande erkänner han dock att han har stor beundran för den musik Magnus Lindgren skapat för sin kvartett och Malmö Operaorkester och att det förstås skulle vara ett nytt drömprojekt att få göra något liknande.

– Om det i framtiden öppnade sig en sådan möjlighet jobbade jag gärna tillsammans med någon kompletterande arrangör som man kunde bolla idéerna med.

– Men för tillfället finns det inga seriösa planer åt det här hållet. Det viktiga är att ägna sig åt den egna kvartetten och Lars Gullins musik. Och dessutom har jag rikligt med tillfällen att musicera i andra trevliga sammanhang, som med Ulf Johansson Werre, Antti Sarpila och sångaren Peter Getz, för att ta några exempel.

–Jag är just nu så otroligt nöjd med mitt musikliv, som aldrig varit bättre.
Säger alltså Andreas Pettersson, som också i vår gör en turné med amerikanske pianisten Junior Mance.
Tezt och foto: Gunnar Holmberg