AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Hans Backenroth. Basklippa och bandledare.. Foto: Gunnar Holmberg/DIG Jazz©
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Jazzens
prisvinnare!
Mer är 500 vinnare
av jazzens priser
och utmärkelser
DIG-artiklar om
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Lars Erstrand
Lars-Göran Ulander
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
och kompositören
Lars Färnlöf
(1942-94).
Börje Fredriksson
Initierad artikel om tenor-
saxofonisten, kompositören
Börje Fredriksson
(1937.68)
Nyheter och notiser,
skivrecensioner och
vinylomslag.
Lars Gullin (1928-76)
för en helt egen grupp
Hans Backenroth är en flitig basherre. Han har varit med på flera olika turnéer och gjort spelningar med en rad svenska och internationella konstellationer. Han håller också igång en ny, egen grupp som släppt debutskivan "Bassic Instinct". Efter att han medverkat på över 100 skivor var det här Hans allra första, egna skivrelease.
Hans Backenroth kan idag titta tillbaka på en 20-årig jazzkarriär som basist i större sammanhang. 1989 började han nämligen med trumslagaren Fredrik Norén Band, där många unga musiker under åren fått en bra jazzstart. Två andra kommande profiler i den upplagan var saxofonisterna Joakim Milder och Johan Hörlén.
Elbas fick ersätta gitarren
Men Hans musikliv hade förstås inletts långt tidigare. Han föddes i Karlstad 1966 och började där spela klassisk gitarr som 8-åring. Beatles var hans första idoler och ett allt större rockintresse fick han när brodern Jan tog med honom på olika konserter. Vilket fick honom att tidigt började välja bort gitarren till förmån för elbasen. Och när samme storebror tog med Hans på en Weather Report konsert med Jaco Pastorius var instrumentvalet definitivt.
– Ja, jag fick till och med tillfälle att träffa Jaco, minns Hans.
Då var det funk och fusion som gällde även om intresset började växa för annan jazzmusik. Liksom för många andra kom Miles Davis ”Kind of Blue” att få stor betydelse. Men ännu mer avgörande för hans fortsatta musicerande var när Niels-Henning Ørsted-Pedersen 1984 kom till Karlstad för en konsert med sin trio.
– Jag fick höra saker som jag aldrig trodde var möjligt att få fram på en akustisk bas, berättar Hans. Allt fanns i hans spel: groove, sound, teknik, ja han fick musiken att dansa! Så jag bestämde mig direkt för att köpa en ”ståbas” och som förste lärare fick jag Lars Danielsson. Strax efter det upptäckte jag bassister som Paul Chambers, Ray Brown, Ron Carter och Scott LaFaro. Och en som alltid haft stor betydelse för mig är Jesper Lundgaard, som utan tvekan är en av världens bästa basister.
Red Mitchell uppmuntrade
1986 flyttade Hans till Stockholm för att studera musik på Birkagården. 1987 började han på Kungl Musikhögskolan där han tog sin examen 1990. Under de här åren blev det förstås en hel del olika spelningar, bland annat minns han ett annat viktigt basmöte.
-– Jag vikarierade i Bernt Rosengrens storband och längst fram vid scenen satt Red Mitchell och jag såg att han lyssnade på mitt spel. I pausen kom han fram och kramade om mig och gav mig några uppmuntrande ord. Han poängterade också att jag gärna fick komma hem till honom och prata basspel, vilket jag tyvärr aldrig följde upp. Men titeln till en av hans fina melodier har varit något av en ledstjärna i mitt spel. ”Simple isn´t easy”.
Nu, 20 år senare, är Hans Backenroth en högst etablerad jazzprofil. Utrymmet tillåter ingen detaljerad genomgång av hans alla meriter, men en god bild av vad han hunnit med får man om man söker upp den snygga och föredömligt uppdaterade
hemsidan www.hansbackenroth.com Skivsammanställningen rymmer över 100 utgåvor och bland de som gärna anlitat hans bastjänster kan nämnas ”tunga” svenska jazznamn som Arne Domnérus, Putte Wickman, Bengt Hallberg, Rune Gustafsson, Monica Zetterlund, Lars Erstrand, Hacke Björksten, Bernt Rosengren och Ulf Wakenius
Våra sångerskor tycks också ha ett gott öra till Hans, förutom Monica Zetterlund, hittar man i skivlistan Nannie Porres, Monica Borrförs, Rebecka Törnqvist, Meta Roos och Lill Lindfors för att nu nämna några
Givetvis har det också blivit en hel del spelningar med utländska gäster, som Harry ”Sweets” Edison, Kenny Barron, Doug Raney och Toots Thielemans.
Inspirerande med Sweet Jazz Trio
Hans vill inte lyfta fram någon speciell favorit bland de många banden och uppdragsgivarna, men det är ingen tvekan om att han trivs väldigt bra i Sweet Jazz Trio. Sedan 1995 har han spelat tillsammans med kornettisten Lasse Törnqvist och gitarristen Mats Larsson, vilket bland annat resulterat i tio cd och många turnéer i Japan, som är trions största och mest intressanta marknad.
Hur ser er publik ut i Japan och vad skiljer den från den svenska?
- Den största skillnaden är att publiken är så åldersmässigt blandad. När vi spelar är det rätt jämt fördelat från gymnasieungdomar kring de 20 till mera jazzmogna 60-åringar. Det verkar som japanerna allmänt har ett bredare musikintresse och inte bara en inriktade på en viss stilsort. Något som jag trivs med – jag har aldrig kunnat förlika mig med uppdelningen i genrer, ”gammalt och modernt” etc. Bra musik är helt enkelt bra musik!
Hans har i vår fått vara med om 6 st skivsläpp, bland annat har Sweet Jazz Trio kommit ut med en cd där man lierat sig med en stråkkvartett. ”Little Girl Blue” (Spice of Life) är titeln och för arrangemangen svarar basisten Patrik Boman.
– Det är fortfarande inspirerande att jobba med Sweet Jazz Trio. Tycker aldrig det blir slentrian i vårt spel, den här skivan med stråkar var jättekul att spela in. Vi gjorde dessutom en del livespelningar med den här stråkkonstellationen.
En lång turné och cd med Claes Janson och hans Ray Charlesprojekt sa
mt ny cd med Lill Lindfors, Hector Bingert, Mats Norrefalk och Claes Crona var några andra vårhändelser. En jazzvår som för Hans del kulminerar vid Huddinge Jazzfestival 29-30 maj. Där är han årets profil, vilket innebär att hans porträtt pryder såväl festivalens t-shirt som program. Och dessutom ingår han i tre olika grupper nämligen Hacke Björksten Three Generations, Claes Jansons ”RC Project” och så Hans Backenroth Quartet.
Sweet Jazz Trio
with Strings
"Little Girl Blue"
Hans första helt egna skiva
Hans passar dessutom på att släppa sin första egna skiva, som har titeln ” Bassic Instinct ” (pb7/CDA ). Kvartett spåren är inspelade live på Glenn Miller Café med Bernt Rosengren tenorsax, Jacob Fischer gitarr och Roger Johansen trummor. Skivans duospår (med Kjell Öhman & Georg Riedel) är inspelade i studio.
Varför har det då dröjt 20 år innan du kommer med en egen skiva?
– Jag har inte haft något behov att ”stå längst fram”, då jag alltid haft tillfredställande frihet, variation och spännande utmaningar i dom sammanhang jag medverkat i.
– Men den danske gitarristen Jacob Fischer och jag har vid flera tillfällen pratat om att göra något projekt tillsammans. Samma funderingar har dykt upp när jag spelat i Norge med Roger Johansen. Och Bernt var med i tankarna ända från första början i mina CD -planer – han är en av mina största musikaliska förebilder! Dit förstås Arne Domnérus också tillhör.
– Två kvällar på Glenn Miller Café spelades in utan direkta förväntningar på att det skulle resultera i en skiva. Men trots att vi haft väldigt lite tid för att spela ihop oss fungerade det så bra att vi tyckte det var värt att ge ut.
Minnesvärt med Svend Asmussen, 93
Tenorsax, gitarr, bas och trummor, dvs en pianolös kvartett, Kan man tolka det så att du gått och längtat efter några pianistfria kvällar?
– Nej, absolut inte! Anledningen är helt enkelt att Jacob inte bara är en utsökt solist utan dessutom en otrolig ackompanjatör. Så ett piano i sammanhanget kändes som kaka på kaka. På skivan finns ju också några duospår med min piano favorit Kjell Öhman. Och dessutom en kontrabassvit som Georg Riedel komponerade 2005 just för oss två. Något jag är väldigt glad över.
När Hans pratar om Jacob Fischer passar han på att berätta om en minnesvärd spelning nyligen i Köpenhamn.
– Det var en skivrelease med sångerskan Lena Ericsson, där Svend Asmussen också är med på några spår. Man bjöd förstås in honom och dessutom ville han gärna vara med och spela! Han har fyllt 93 år men var i strålande form. Det var verkligen en upplevelse att få spela med honom.
Semester till Copenhagen Jazz Festival
Hans önskar förstås att han får möjlighet att följa upp den egna kvartettskivan med en liveturné. Inget är dock inplanerat, däremot har han förstås en hel del annat på gång, exempelvis på tre av Skansens Blue Mondaykvällar. 20 juli hyllas Arne Domnérus, 17 augusti bjuder Claes Janson på sitt Ray Charles program samt 24 aug spelar Hans med Bernt Rosengren Quartet. Vid Oslo Jazzfestival i augusti framträder även Bernt’s kvartett, som också i våras släppte en ny cd ”I´m Flying” (pb7/CDA). Det blir även några klubbspelningar i höst med den kvartetten. Dessutom spelar Hans på Pori Jazz med Ken Peplowski Quartet.
– Men jag har också tänkt mig lite semester, som går till Copenhagen Jazz Festival och där jag bland annat skall lyssna på på mina danska musikervänner! Bernt har varit där i en massa år och pratat sig varm. Så förra sommaren tog jag helt enkelt ledigt bara för att åka dit och det var en helt fantastisk vecka. Men i år tar jag nog med en bas …
Hans Backenroth
Svend Asmussen
Foto: Jan Backenroth
Planer på cellospel
Förutom fortsatt lansering av egna kvartetten, har du några andra intressanta framtidsmässiga planer? Kanske att damma av elbasen och spela lite funk och fusion igen?
– Jag har faktiskt spelat lite mer elbas senaste året, men det är bara som ett komplement när den fyller en speciell funktion.
– Däremot har jag allvarligare funderingar på att börja spela cello. Det är Oscar Pettifords inspelningar från 50-talet som fått mig intresserad. Han bodde sin sista tid i Köpenhamn och jag har faktiskt haft kontakt med den danske basisten Erik Moseholm, som var god vän med Oscar, för att få veta lite mer om hans cellospel. Oscar Pettiford spelade ju med samma stämning som kontrabasen, dvs ”kvartsstämning”.
Berättar alltså Hans Backenroth, som förutom att han är en mångsidig basist också har en stor bredd i sitt lyssnande. På hans hemsida finns exempelvis en spalt med rubriken ”What I´m listening to right now.” Vid samtalet med DIG är det ”Music we are”, med Jack deJohnette, John Patitucci och Danilo Perez som just nu är flitigast spelad. i det Backenrothska hemmet.
Text och foto: Gunnar Holmberg
Oscar Pettiford
"My Little Cello" (LP)
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR