AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKARBertil "Jonas" Jonasson:
”Jazzdoldisen” som
hittat sin Lars Gullin
Han fick första riktiga jazzkick av Stan Getz svenska inspelning av Ack Värmeland Du sköna. 45 år senare och vid drygt 60 års ålder, spelade saxofonisten Bertil Jonasson in sin första jazzskiva.
Våren 2012 kom ”Jonas” fjärde cd, som är en hyllning till Lars Gullin. "Jonas plays Gullin" är skivtiteln (DIG-recension nedan).
Han heter Bertil Jonasson, men kallas aldrig annat än ”Jonas”. En västeråsare som i hela sitt liv älskat jazzmusik. Jazzintresset tändes när han som tonåring växte upp i Dals-Långed och där råkade höra en skiva där Stan 
Getz spelade Ack Värmeland Du Sköna.
Så det blev tenorsaxofon även för Jonas, som i slutet av 50-talet flyttade till Borås. Där han då till och med fick testa sitt jazzkunnande tillsammans med spelkamrater som pianisten Åke Johansson och trumslagaren Pelle Hultén.
Erik Norström inspirerade
Det var också i Borås Jonas först kom i kontakt med tenorsaxkollegan Erik Norström.
– Erik var min första och fortfarande största inspiration, berättar Jonas. Jag försökte på alla sätt låta som Erik och det finns nog en hel del kvar av det fortfarande. Erik har också sedan den tiden varit en mycket god vän och vi håller ständigt kontakt.
Så mycket renodlad jazzmusik blev det dock inte för Jonas. Under många år var han medlem i Mats Rampes Orkester, ett välkänt och populärt dansband i Boråstrakten. I den musik man spelade fanns dock avsevärt mera jazzrytm än i dagens dansbandsmusik.
Motsvarande musikaliska inriktning hade också klaviaturspelaren Börge Lindgren, som blev Jonas näste kapellmästare. I och med engagemanget i Börges Musikanterna flyttade Jonas 1974 till Västerås, som sedan dess varit hemorten. Under de närmast 15 åren blev det mycket resande. Musikanterna etablerade sig nämligen som ett av mellan-Sveriges allra populäraste dansband. Trots att repertoaren rymde en hel del jazzmusik, som exempelvis ett Börgearrangemang av Four Brothers. Där Jonas släpptes loss som saxsolist. Tre LP spelade också bandet in under åren.
Lyft med Magnus Lindgren
Men i början av 90-talet lade Jonas av med dansbandsjobbet och började istället att försöka ta tillvara alla chanser att spela ren jazzmusik. Ett lyft blev det när trumslagaren Peter Stenson (Bobos bror) 1994 drog igång en sextett med Jonas, hans unge saxofonkollega Magnus Lindgren (Börges son), trombonisten Thomas Hultén, pianisten Mats Olsson och basisten Jonas Forsberg. Dessutom bjöds ibland Erik Norström in som extra solist.
–Det var redan då en upplevelse att höra Magnus spela och man insåg snabbt att han skulle utvecklas till något alldeles extra, säger Jonas. Det är ju också helt fantastisk musik han skriver.
Jonas hade länge gått och drömt om att få spela in en egen skiva. Men insåg att något skivbolag knappast skulle komma med ett erbjudande. Men ett litet arv öppnade möjligheten och i oktober 2000 hade han samlat sin drömkvintett för inspelning i Radio Västmanlands studio. Det noggrant utvalda medspelarna var pianisten Kjell Öhman, gitarristen Christer Palmquist, basisten Hans Backenroth och trumslagaren Johan Löfcrantz. Producent och arrangör: Börge Lindgren.
Tre cd på fem år
Turn Around ( For Leaf Records) blev resultatet och mottagandet från skribenter och publik högst positivt. Vilket smakade mer för tre år därefter kom It´s true (Prophone) och i våras I hope it´s spring for you (Four Leaf Records). Det sistnämnda en Lars Gullinmelodi, liksom Kärlekens ögon och Bossa på tå. Där då förstås Jonas spelar barytonsax och dessutom förstärks Gullinkänslan av Jan Allans trumpet.
– Jag har alltid varit förtjust i Lars Gullin men intresset har ökat ju mer jag fått chans att lyssna på hans musik. Sedan jag kom med senaste skivan har jag bland annat fått en massa spännande material från Gullinsällskapet. Så just nu känner jag att spela in en skiva med bara Lars Gullinkompositioner. Men efter tre cd på fem år får jag försöka ligga lite lågt ett tag.*
– Men jag hoppas förstås att få fortsätta att åka runt och spela på landets jazzklubbar tillsammans med ”min skivkvintett” med Jan Allan, Kjell Öhman, Hans Backenroth och Joakim Ekberg. Samtliga är ju mycket efterfrågade och upptagna, men när exempelvis Jan Allan inte kunnat ställa upp har jag hittills haft tur att få Karl Olandersson som ersättare.
Text och foto: Gunnar Holmberg
(Artikeln först publicerad i DIG Jazz 1/2007)
Svensk
jazzhistoria 
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Klassiska
skivomslag
Jazzomslag man
minns eller missat!.
Lars Gullin
93 skivomslag
med Lars Gullin.
DIG-artiklar om
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Lars Erstrand
Lars-Göran Ulander
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
och kompositören
Lars Färnlöf
(1942-94).
Börje Fredriksson
Initierad artikel om tenor-
saxofonisten, kompositören
Börje Fredriksson
(1937.68)
Nyheter och notiser,
skivrecensioner och
vinylomslag.
Lars Gullin (1928-76)
Våren 2012 släppte Bertil Jonasson sin fjärde cd, som då blev en hyllning till Lars Gullin. "Jonas plays Gullin" är skivtiteln. DIG-recension:
Vackert och innerligt som
gör Gullins kompositioner rättvisa
Bertil Jonasson 
Jonas plays Gullin
(Prophone/Naxos)
Precis som vi tidigare omger sig Jonas med sina ”ordinarie” spelkamrater, pianisten/keyboardisten Kjell Öhman, gitarristen Krister Palmquist (som heter just så, även om det står något annat på konvolutets framsida), basisten Hans Backenroth och trumslagaren Jocke Ekberg. Ett väl sammansvetsat och högst kompetent gäng alltså. I två nummer medverkar även trumpetaren Jan Allan, vilket givetvis ytterligare bidrar till Gullin-atmosfären.
De tolv kompositioner Jonasson har valt att framföra, förutom sin egen(?) ”Forever Eddie Gomez”, täcker tidsmässigt en stor del av Gullins, åtminstone musikaliskt, lysande bana. Det äldsta numret, ”Merlin”, skrevs redan 1952 och nyaste, ”Toka woka oka boka”, samma år som Lars gick bort, alltså 1976. Det ingick i Aeros Aromatic Atomica Suite och i just den delen av sviten spelade upphovsmannen själv piano.
Bortsett från ett par nummer, i vilka Jonas trakterar tenorsax, håller han sig inte alldeles oväntat till barytonsaxen. Han har en mycket vacker och innerlig ton i sitt instrument, som gör Gullins sköna kompositioner full rättvisa. Hans solospel är också melodiskt och formsäkert, men utan den melankoli som så ofta kännetecknade Lars. Ypperlig är också Krister Palmquist. Hans smakfulla och tekniskt fullödiga gitarrspel är en fröjd att ta del av. En av skivans höjdpunkter är hans och Jonas duoversion i en av Gullins oftast spelade melodier, ”Late Date”, som skrevs 1953 inför ett möte mellan vår blågule barytonsaxgigant och ett gäng medlemmar ur Stan Kentons band, bland dem Zoot Sims.
Jan Olsson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR