AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKARPatrik Boman:
Basar för en rytmmaskinDen tiden är förbi när basisterna höll sig i bakgrunden och diskret skötte sin viktiga roll. Ett utsökt exempel på basister som tagit för sig är Patrik Boman, som basar för sin rytmglada Seven Piece Machine.
Aktuella skivor med Patrik Boman Ambivalent
Det är många av dagens unga musiker som blivit jazzfrälsta tack vare föräldrarnas intresse. En är basisten Patrik Boman, vars trumslagande pappa Bjarne hade för vana att ordna jamsessions nere i villans källare. Lille Patrik råkade dess
utom ha sitt sovrum närmast lokalen, men hade inga problem med sömnen. Snarare tvärtom.
– Istället hade jag faktiskt svårt att somna när jammet någon gång var inställt, berättar Patrik.
Men det var ändå Jimi Hendrix som blev en av Patriks första riktiga influens och det första bandet han medverkade hade också en bluesbaserad rockrepertoar. Redan från början hade Patrik bestämt sig för att basen var hans instrument.
Miles Davis gav jazzchock
Den definitiva jazzkicken fick Patrik när pappa Bjarne tog med till honom till jazzfestivalen på Skeppsholmen och där då tenorsaxofonisten Pharoah Sanders blev den stora upplevelsen. Nästa stora jazzchock fick han när han råkade få höra Miles Davis klassiska och banbrytande Lp Kind of blue.
Efter fleråriga studier, bland annat på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, fick Patrik sitt första, stora, fasta jazzjobb. Året var 1987 och det var pianisten Lars Sjöstens som engagerade honom till sin kvartett, som blev mycket framgångsrik. Bland annat förärades man 1989 OJ:s Gyllene Skiva för Roots and relations.
1992 är ett annat viktigt år i Patrik Bomans karriär. Då träffade han nämligen pianisten Peter Nordahl, som fortfarande är en musikalisk själsfrände. Ja, även affärsmässigt kan man tänka eftersom de två sedan flera år även driver det gemensamma skivbolaget Arietta. Där inledningen bestod av två rekordsäljande album med sångerskan Lisa Ekdahl!
Fram till idag har paret Boman-Nordahl kommit ut med 31 cd på skivmärket, varav två Grammisbelönats. Det är barytonsaxofonisten Gunnar Bergstens The good life och tenorsaxofonisten Bernt Rosengren Octet plays Evert Taube. Patrik Boman svarar förresten för basspelet på de två skivorna.
Turné med Benny Golson
Även i många andra sammanhang stärkte Patrik på jazzryktet som den inspirerande, drivande basklippan, som själv hela tiden höll i bakgrunden. Men år 2000 släppte han plötsligt en egen skiva med en sjumannagrupp, där han dessutom svarade för alla kompositioner och arrangemang. pb 7 var titeln, vilket kan utläsas Patrik Boman Seven Piece Machine.
Skivan fick fantastiskt positivt mottagande och såväl Orkesterjournalens kritikerjury som läsare röstade fram den som årets Gyllene Skiva. I år höll Patrik och hans Seven Piece Machine på att upprepa segern med Johnny Mob in Deep City, men fick till slut nöja sig med en tredjeplats bland de drygt 100 valbara skivorna.
I höstas gjorde Patrik Boman och hans Seven Piece Machine ett gästspel i Vietnam, där man bland annat framträdde en stor festival. Och i mars reser Patrik Boman med sin trio, med pianisten Mattias Landaeus och Sebastoan Voegler, runt i Sverige med legendariske tenorsaxofonisten och kompositören Benny Golson. Nio platser kommer man att besöka mellan 6-17 mars.
Gunnar Holmberg
(Artikeln publicerad i DIG nr 1/2004)
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste
skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat Special
med olika jazzprofiler:
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
som man blir glad av!
Patrik Bomans Ambivalent
Soul Searching
(PB7/Plugged Music)
Basisten Patrik Boman lät tala om sig i detta århundradets början med en grupp han kallade P.B Seven Piece Machine i några utgivningar som rönte berättigad uppmärksamhet. Den första erhöll för övrigt Orkesterjournalen åtråvärda pris ”Gyllene Skivan” år 2000. Tidigare år hade vi hört honom som basisten i flertalet band, bland annat med pianisten Peter Nordahl och saxofonisterna Gunnar Bergsten och Bernt Rosengren. Bildade även eget skivbolag under namnet PB7 där tidigare en cd spelats in under namnet Abivalent.
Musiken precis om i alla tidigare utgivningar av Patrik Bomans grupper. Swingfyllt gungande i jazztraditionen härstammande i rakt nedstigande led till den så njutbara femtiotalets bop/swing skola. Med massor av kreativt idérika solon av alla medverkande och bra låtmaterial innehållande mestadels från medium till up-tempo men även vackert balladspel finns instucket. Allt, både till kompositioner och i arrangemang, bär Patrik Bomans signatur. Ambivalent är här en sextett med honom själv hela tiden som den drivande basklippan och som överlåter det mesta av solospelandet till sina kollegor i gruppen.
Swing/bopen sitter där bergfast redan från första spåret, T Never Stops, med Patrik själv och trummis Chris Montgomery som anger den kraftfulla så innerligt behagliga rytmiken innan övriga musiker kommer in i bopinfluerat alert ensemblespel uppbrutet av Max Schultz och Carl Orrje, gitarr respektive piano med läckra solon.
Instrumenteringen med trombon, altsax och gitarr ger ett intressant sound som till viss del för tankarna till J.J.Johnsons femtiotals grupperingar. Och Magnus Viklund och Amanda Sedgwick är sannerligen rapp i sitt spel på sina respektive instrument trombon och altsax i Down and Out, i speedway-tempo. Och fler intentioner bakåt i jazzhistorien finner vi i Blues for Slam, där man förnimmer den atmosfär som Slam Stewart skapade under fyrtiotalet med sin speciella stråkbas/sång. Avbrott i all rytmiken bjuds i till en början mycket långsam Melancholy Albert som dock får en bluesfyllt gungande fortsättning, med både hetta och värme. Och det mesta har den bluesfyllda ådran i det som spelas.
Oj, det var länge sedan jag hörde en sådan här njutbar jazzmusik på skiva. Det här är jazzmusik spelad i traditionen där allt är så enkelt rakt på spelat i melodiskt vackra melodimönster och i bra arrangemang. Lägg därtill skickligt solospel utan konstigheter. Det är en swing/bop-fest helt enkelt som man blir glad av.
Thord Ehnberg
och solister som glänser
Patrik Boman
Ambivalent
(PB7/ Plugged)
Basisten och kompositören Patrik Bomans nya skiva finns på CD och vinyl. Den innehåller sju spår där Patrik har bidragit med tre av melodierna. Gruppen skiftar utseende från trioformat och upp till oktett.
Patrik är en tydlig anhängare av Paul Chambers basspel och han är en snillrik solist. Det märks i The PC Theme av Chambers och Miles Davis. Titlarna av Patrik är Melancholy Albert, Helio och DE som är ett bonus spår. I vinylutgåvan finns den inte med. Carmichaels Star Dust är ett glänsande spår. Samma gäller den smarta sammanslagningen av Evidence och Of Just You Just Me.
I On The Sunny Side Of The Street står Patrik för temats presentation. Det är ett nummer med Göran Strandberg som pianist och trumslagaren Sebastian Voegler. Trion spelar även i Melancholy Albert.
Flitigast pianist är Peter Nordahl men Carl Orrje och Göran Strandberg flikas in. I skivans varierade grupper hörs rörblåsarna Per
”Texas” Johansson, Karl Martin Almqvist och Amanda Sedgwick. Trumpet respektive trombon spelar Karl Olandersson och Magnus Wiklund. Magnus Persson är percussionist. Ypperlige gitarristen Max Schultz gästar i Helio och i den enstaviga DE. Sammantaget har Patriks arrangemang och personliga musiker en spirit som imponerar.
Göran Olson
Välskrivet, utåtriktat, vitalt
och för det mesta rejält svängigt
Patrik Boman 
Seven Piece Machine
Deep City Blues
(Arietta)
Basisten Patrik Bomans och hans Seven Piece Machines första cd, som rätt och slätt hette ”pb7”, utsågs till bästa svenska jazzinspelning år 2000 och belönades med Orkester Journalens Gyllene Skiva. 2003 kom platta nummer två, den helt oemotståndliga ”Johnny Mob in Deep City”.
Nu är det dags för volym tre i serien, en fortsättning på ”Johnny Mob in Deep City”, betitlad ”Deep City Blues”. Precis som förra gången bjuder Patrik på en ”spännande” historia i texthäftet, och det är förstås fortsättningen på privatdeckaren Johnny Mobs, ”cyberterroristen" Cyber Sams, hans mamma Little Sisters, Honey Sweets och den rysansvärde Uncle Abrahams äventyr. Gripande värre med andra ord!
Musiken, komponerad och arrangerad av Patrik och med rötter i blues och bebop, är löst kopplad till ”storyn” men fungerar givetvis utmärkt på egen hand. Den är välskriven, utåtriktad, vital och för det mesta rejält svängig. Ibland för den tankarna till en uppsluppen Charles Mingus, om nu detta är möjligt.
För att trassla till begreppen ingår åtta man i sjumannabandet - förutom Boman själv, rörblåsarna ”Texas” Johansson och Karl Martin Almqvist, trombonisten Magnus Viklund, trumpetaren Magnus Broo, pianisten Peter Nordahl, trummisen Daniel Fredriksson och slagverkaren Magnus Persson. Dessutom dyker en och annan gäst upp, bland dem en ypperlig sångfågel vid namn Anna Sise, som verkar ha sina rötter någonstans i den amerikanska södern.
Tillsammans med Putte Wickmans och Ernie Wilkins Almost Big Bands ”Kinda Dukish” och Magnus Lindgrens ”Music for the Neighbours” är detta 2005 års svenska jazzplatta – hittills.
Jan Olsson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR