AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR"For You". DIG recenserar även senaste skivan
Hannah Svensson:
Spännande och utvecklande
med nya jazzmöten
Hannah Svensson. Foto: Gunnar Holmberg/DIG Jazz
Hannah Svensson har senaste åren stigit fram som en av våra mest uppskattade jazzsångerskor. Hon hörs i många olika kombinationer och sammanhang, vilket hon anser är spännande och utvecklande.
I våras kom Hannah med skivan "Each Little Moment", som foljdes av en fin jazzsommar, med framträdanden på flera jazzfestivaler bland annat Copenhagen Jazz Festival, Falkenbergs Jazzdagar och Ystad Sweden Jazz Festival. DIG Jazz träffar henne i samband med Sensommarjazz under Blodboken, Nynäshamn, som direkt fortsatte med ett veckolångt gästspel på jazzklubben The Standard i Köpenhamn med Niels Lan Doky Trio
Hannah Svensson är idag en en av våra mest efterfrågade sångsolister, som hörs i många olika musikaliska miljöer. Och ofta med pappan och gitarristen Ewan Svensson . De två spelar exempelvis en hel del i duon Two Generations, dokumenterad på cdn "Some Favorite Things" (DIG-recension nedan).
- Vi trivs att spela tillsamman och är så samspelta att vi hela tiden vågar ta risker och ge oss ut på oväntade utflykter i musiken. Spännande och utmanande inte minst när vi som på skivan tar oss an mestadels välkända kompositioner. Vi har planer på en uppföljare och då blir det nog mera av vårt egna material. Har bland annat några texter på gång.
När DIG Jazz träffar Hannah finns hon på plats under den stora blodboken i Nynäshamn, där man varje år bjuder på lördagsfestival med sensommarjazz.
Även Ewan är med i gruppen som här kallar sig Janne "Loffe" Carlsson & Hannah Svensson med Vänner. Och övriga vännerna är tenorsaxofonisten Ulf Andersson och basisten Lasse Lundström
"Loffe" lärde hur det svänger
Hannah har sjungit med "Loffe" sedan 2010 och är oerhört tacksam för att tidigt ha fått den möjligheten.
- Det var nog han som fick mig att riktigt förstå och älska när det svänger om musiken. Jag var i början mest en balladfreak men Janne såg verkligen till att jag fick känna på riktigt jazzsväng.
-Min första egna grupp var Hannah & Acoustic 3, som 2009 fick möjlighet att spela in min första skiva "The Sunflower". Att vi ofta spelade i kyrkor var väl också en anledning till att vi höll oss till rätt stillsam musik. Men i och med att jag kom med i Jannes grupp fick jag nya impulser. Men jag gillar förstås fortfarande att sjunga ballader.
Hannah är uppvuxen med jazzmusik, men hennes första stora inspiration var Eva Cassidy, vars känsla för text och melodier fick henne att som 17-åring börja intressera sig för att själv sjunga. Numera är det många sångerskor hon gärna lyssnar på, till exempel Sarah Vaughan och Ella Fitzgerald. Men lika gärna instrumentalister som Michael Brecker, Wayne Shorter och Toots Thielemans.
Sjöng hela Monixa Z-skivan
I våras fick hon dessutom tillfälle att närma sig en annan sångerskas musikskatt. I samband med att Monica Z-filmen hade dansk premiär gjorde hon tillsammans med pianisten Niels Lan Doky, basisten Mattias Svensson och trumslagaren Alvin Queen drygt 30 konserter på nyöppnade jazzklubben The Standard i Köpenhamn,
-Niels idé var att vi bland annat skulle spela samtliga melodier från "Waltz for Debby"-plattan med Monica Zetterlund och Bill Evans Trio. Jag kände förstås till skivan och hade tidigare ett par av melodierna i min repertoar, som "Jag vet en dejlig rosa".Men de flesta fick jag lära in och i nya arrangemang som vi gemensamt hjälpts åt med. För det var förstås ingen tanke att vi skulle kopiera musiken.
Det hela gick uppenbart bra för under Copenhagen Jazz Festival var Hannah Svensson tillbaka på The Standard för sex konserter, däribland tre tillsammans med Peter Asplund. I augusti är det dags igen för ett nytt veckoengagemang med Niels Lan Doky Trio men nu med basisten Ira Coleman och trumslagaren Niclas Bardeleben.
-Då blir det framför allt låtar från min skiva, som kom i våras, men också en del från Monica Z-programmet.
Utvecklande att sjunga med nya musiker
Ja, du släppte ju egna skivan "Each Litte Moment" (DIG-recension nedan), men framträder ofta som solist i olika grupper och konstellationer. Har du också någon egen, fast grupp på gång?
- Jag är i alla fall halvt ansvarig för Hannah Svensson-Filip Jers Group, som vi gemensamt lanserar och där vi har en del klubbspelningar på gång i höst. Och så har jag en kvartett med bland annat pianisten Filip Ekestubbe.
- Men jag stressas inte av att försöka lansera en helt egen grupp. Tycker fortfarande att det är inspirerande och inte minst utvecklande med nya och olika jazzmöten. Vid en konsert på Jazzens Museum i juni med Jan Lundgren & New Jazz sGeneration träffade jag för första gången Isabella Lundgren Vi kände direkt att våra röster fungerade fint ihop och det skulle vara kul att få fler möjligheter att göra nåt tillsammans. Och vid en konsert under Ystad Sweden Jazz Festival fick jag tillfälle att sjunga med XL Big Band, vilket var häftigt!
Gunnar Holmberg
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste
skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat på skiva!
med olika jazzprofiler:
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Spännande, svängigt
och skönt duosamarbete,
Two Generations
Hannah & Ewan Svensson
For You
(Dragon/Border)
r
Det första duoalbumet med gitarrspelande Ewan Svensson och hans minst sagt begåvade, sjungande dotter Hannah, ”Some Favorite Things”, som kom för ett par år sedan, möttes med applåder och lovord av en enig kritikerkår. Nu är det dags för en ny leverans, och ingen lär bli besviken. ”For You” är faktiskt ännu bättre.
Att Ewan är en av vårt lands mest personliga och hörvärda gitarrister, vet vi sedan länge. En rad förnämliga skivor på Dragon-etiketten med trio och kvartett är bevis nog. Men att höra honom tillsammans med Hannah är något alldeles speciellt, eftersom han här får anpassa sina uttrycksmedel på ett lite annorlunda sätt. Med sin imponerande teknik och rytmiska säkerhet gör han naturligtvis det alldeles utmärkt. Men vad som framför allt frapperar är det intuitiva samarbete som förmodligen hade varit omöjligt, om det inte hade varit så att Ewan och Hannah hade känt varandra utan och innan. Dessutom märker man också en innerlig respekt och värme i det musikaliska umgänget.
Hannah är säkerheten själv. Hon intonerar oklanderligt och har en skön känsla för de texter och melodier hon framför. Och hon är – i motsats till en del av sina kollegor – en genuin jazzsångerska, som vågar chansa och ta ut svängarna ordentligt. Hennes ordlösa improvisationer, som hon klädsamt ransonerar, är perfekta, och blir extra roliga att ta del av med Ewans lyhörda, snabba och effektiva gitarrkommentarer.
Av albumets 14 nummer kan elva med lite god vilja betraktas som jazzstandards, medan Hannah och Ewan har bidragit med varsin egen låt och förfärdigat en tillsammans. Ewans bidrag, den halsbrytande ”Short Talk”, har vi tidigare hört på två av hans egna plattor, Meeting” från 1996 och ”Streams” som nådde oss några år senare. Men den har aldrig tidigare låtit som den gör här. Helfestlig! Minst känt av ”standardnumren” är måhända ”Better Than Anything”, som den gamle Kingston Trio-basisten/gitarristen Buck Wheat skrev tillsammans med sin kollega Bill Loughborough. Men bäst är ändå trion Leonard Bernstein-Betty Comden-Adolph Greens vackra ”Some Other Time” ur 40-talsmusikalen ”On the Town”.
”For You” är en spännande, svängig och skönt annorlunda platta som livligt rekommenderas.
Jan Olsson
Personlig och rytmiskt bergsäker
till och med i scatsången!
Each Little Moment
(Volenza/Naxos)
Det är inget snack om saken: Hannah Svensson från Falkenberg är idag en av vårt lands mest hörvärda sångerskor i jazzbranschen. Och ändå är hon, med tanke på sin tämligen ringa ålder, 27 år, fortfarande bara ”lovande”. Vad månde bliva?
En av anledningarna till Hannahs odiskutabla framgångar och utförsgåvor heter Ewan Svensson. Samme Ewan alltså som spelar gitarr bättre än de flesta och borde ha varit ännu mer känd än han är, om han inte hade klamrat sig kvar i Halland istället för att flytta till Stockholm. Vilket ju ofta verkar vara det enda stället att bo på, om man vill bli uppmärksammad efter förtjänst. Men förutom att Ewan alltså är en obotligvästkustbo är han också Hannahs far, vilket förklarar en del. Kanske rent av det mesta.
Hannah Svensson är med andra ord rejält miljöskadad. Hon är uppvuxen till tonerna av Wes Montgomery, Miles Davis, Sarah Vaughan, Charlie Parker och Bill Evans. Och Eva Cassidy, säger hon själv. Sådant sätter sina spår. Tusan vet om hon inte har tjuvlyssnat på Doris Day också…
På ”Each Little Moment” omger sig Hannah med pianisten Jan Lundgren och två av dennes danska kamrater, basisten Morten Ramsböl och trumslagaren Kristian Leth. Dessutom är pappa Ewan med och ser till att allt går rätt till. Och det gör det. Hannah sjunger precis så väl och personligt som hon brukar. Hon intonerar perfekt, fraserar och textar oklanderligt och är rytmiskt bergsäker, vilket gör att hon utan att tveka vågar ge sig iväg på en och annan uppfriskande utflykt. I Gershwins ”A Foggy Day” bjuder hon till och med på lite scatsång, en konstart som hon är en av de få på våra breddgrader som behärskar.
Lundgren, som har producerat hela härligheten, spelar mästarflygel - lyhört, formsäkert, fantasifullt, tekniskt fulländat och hela tiden ytterst smakfullt. I avslutande ”I Got Rhythm”, som exekveras som duo, klämmer han, för att skapa lite omväxling i konfekten, i med stridepiano. Hade det inte stått i texthäftet att det var Jan som spelar, så hade jag kunnat ta gift på att det var Bengt Hallberg som hade återuppstått. Och så är alltså pappa Ewan med också. Han hade gärna fått breda ut sig lite till. I ”What a Little Moonlight Can Do”, ”Ev´rything I´ve Got” och “Fine and Mellow” är han helt enkelt magnifik!
Ska det anmärkas på något, så är det att man inte har valt en något mer spännande repertoar. Det är förvisso inget fel på de elva sånger som finns på plattan - idel skatter ur den amerikanska skattkistan. Men på något sätt känns det som om det går lite för lätt. Hannah Svensson är mogen för större utmaningar. Kanske får vi ta del av dem nästa gång. Fast det här duger sannerligen till dess.
Jan Olsson
Hannahs och Ewans äventyrligheter
Two Generations
Some Favorite Things
(Dragon/Border)
Bakom gruppnamnet Two Generations döljer sig far och dotter Svensson med förnamnen Ewan och Hannah. Ewan känner vi ju till sedan lång tid tillbaka som en av vårt lands förnämsta och mest personliga gitarrister. Hade han inte trilskats med att bo kvar i Falkenberg, där han förresten brukar hålla i tömmarna för den årliga sommarjazzfestivalen, hade han tveklöst varit betydligt mer känd och omtalad i jazz-Sverige än han är idag.
26-åriga Hannah har av högst naturliga skäl fått en massa jazz i generna. Hon har dessutom begåvats med en sångröst långt utöver genomsnittet, lämpad för såväl jazz- som visbruk. Hon har studerat vid 
Musikhögskolan i Göteborg och har de senaste åren framträtt i en rad olika konstellationer på klubbar och festivaler runt om i landet. Så sent som i augusti i år gjorde hon succé vid Ystad Sweden Jazz Festival, där hon framträdde just med pappa Ewan.
På ”Some Favorite Things” får vi en rad bevis på att päronet sannerligen inte faller särskilt långt från äppleträdet. Ewan och Hannah förstår varandras minsta vink och det är en sann fröjd att följa deras harmoniska och rytmiska äventyrligheter. Som underlag för sina övningar har de valt nio tämligen välkända pärlor ur den amerikanska skattkistan, plus fyra nummer som Ewan har knåpat ihop tillsammans med musikantkollegan Dave Castle.
Hannah intonerar perfekt, textar föredömligt och fraserar personligt och fantasifullt. Hon är rytmiskt suverän – liksom pappa Ewan – och tar sig ibland friheten att göra ordlösa utflykter utan att det låter särskilt ansträngt. Hon är, med andra ord, en jazzsångerska i den allra högsta svenska divisionen. Samma serie alltså som rymmer Rigmor Gustafsson, Viktoria Tolstoy, Vivian Buczek och möjligen ytterligare någon som jag har glömt bort i hastigheten. Att vi får höra mer om och av Hannah Svensson – och givetvis också Fader Ewan – är ställt utom allt tvivel.
Bästa spår: en makalös ”My Favorite Things” och Svensson/Castles originella ”Pretend You´re Me”.
Jan Olsson (även foto Ewan och Hannah)
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR