DIG Jazz

JAZZNYHETER

AKTUELLA EVENEMANG

KLUBBJAZZ

Mika Pohjola. DIG-artiklar om musiker och grupper

Mika Pohjola
Efter tjugo år i USA
tillbaka i Stockholm

Finske pianisten Mika Pohjola flyttade 1987 till Stockholm, där intresset väcktes för jazzmusik. Studierna resulterade bland annat i att han 1992 tog examen på Musikhögskolan som improvisationspedagog.

Fortsatte plugga på Berklee College of Music i Boston, där han under tre år studerade komposition och arrangering. Efter examen bosatte han sig i New York, där han i 17 år varit flitigt verksam i olika musiksammanhang.

Nu är Mika Pohjola tillbaka i Stockholm och i bagaget har han bl a med sig 30-talet USA-inspelade skivor, som också fått svensk distribution.

Hans mamma var pianist till husbehov och hans pappa framstående jazzgitarrist på 60-talet. Dessutom var hans morfar under flera år pianist vid Stadsteatern i Tammerfors. Musiken var alltid påtagligt nära under Mikas barndom, så att han kom att välja den musikaliska vägen in i yrkeslivet var föga överraskande.
– Men varken mamma eller pappa försökte påverka mig i det valet utan det handlade mer om att jag ville vara som pappa, berättar Mika Pohjola.
Första steget var att han försökte lära sig spela trummor. Men bakom dessa hade han problem med att memorera låtarna och kom inte ihåg från en gång till en annan hur han skulle spela.
Så trumsetet kom snart att ersättas av en fiol. Men inte heller det försöket blev särskilt lyckat.
-- Hörde själv hur falskt jag spelade men kunde hur mycket jag än försökte inte få det att låta som jag ville och blev bara mer och mer frustrerad, minns han.
Men alla goda ting är som bekant tre och nästa val – pianot – blev definitivt det rätta.

Till Stockholm 1987
Pappa Heikki blev av naturliga skäl Mikas första musiklärare och när han 10 år gammal började som elev på Vandas musikinstitut var han redan en duktig, notläsande pianist. Pluggade där i fem år innan hemstaden Vanda – trots Helsingfors in på knutarna -- började kännas alltför liten. Dessutom tyckte Mika att han behövde byta miljö och Stockholm kändes lagom långt borta. Sagt och gjort.1987 flyttade han till Stockholm, där han fortsatte sina studier först på Södra Latins musiklinje i tre år och därefter ytterligare två år på Musikhögskolan. 1992 tog han sin examen som improvisationspedagog.

För övrigt var det under hans första tid i Stockholm som hans intresse för jazzmusiken väcktes. Miljöbytet förde med andra ord något gott med sig…
Och apropå miljöbyte, så var det nu dags för ännu ett sådant för Mika, som inte kände sig klar utan tvärtom ville lära mer. Och var kan man göra det bättre än vid välrenommerade Berklee College of Music i Boston. Den kunskapstörstande 20-åriga improvisationspedagogen ansökte och blev till sin stora lycka också antagen. Studerade under åren 1992-94 arrangering och komposition under ledning av den legendariska trumpetaren, arrangören och kompositören Herb Pomeroy.

Ett år blev tjugo i USA
– När jag åkte till USA var min tanke att jag skulle stanna ett år och sen flytta tillbaka till Stockholm, säger Mika. Men ett år blev två och två år blev tre och sen blev det dessutom 17 år i New York i stället för Stockholm.

”If you can make it there, you can make it anywhere” hävdar Frank Sinatra i sin kanske största hit (“New York, New York”), en sanning som gäller inte minst jazzmusiker. Det är i ”Big Apple” i stort sett allting av vikt på jazzens område händer och sker, vilket också innebär att konkurrensen om jobben är stor. Med andra ord en stor utmaning för dem som i likhet med Mika gillar sådana.
– Kände en stark lust för att börja lira jazz igen och beslöt mej för att anta utmaningen. Det var en ren chansning. Hade ingen aning om hur det skulle gå, säger han.

Ett 30-tal skivalbum

Så här med facit i hand är det bara att konstatera, att det inte gärna hade kunnat gå bättre. Han kom snart in i de rätta kretsarna, vilket resulterade i att gigen började rinna in i en omfattning som han inte hade vågat hoppas på. Både livespelningar på olika klubbar och studiojobb. Gjorde under åren 1995-2003 också flera turnéer i Europa, dels med trio, dels med kvintett. Dessförinnan hade han redan släppt sitt första album, ”Myths And Beliefs”, med egen trio och gitarristen Mick Goodrick som gästartist.

Efter debutalbumet har det blivit ytterligare ett 30-tal album, det stora flertalet på Mikas eget skivbolag på nätet, BlueMusicGroup.com. I början av november i år undertecknades ett avtal, som innebär att Plugged Records sköter distributionen av alla album i hans totala katalog.

Det senaste albumet i raden är ”Nu ska vi sjunga”, där han arrangerat ett 40-tal av Alice Tegners mest älskade barnvisor på ett nytt och spännande sätt och spelat in dem tillsammans med sångerskan Johanna Grüssner. Förvisso lite udda för en jazzpianist men å anda sidan visar det på hans stora musikaliska bredd. Fler exempel på denna kommer.

Hemma är Stockholm
Att tiden i New York blev så mycket längre än vad Mika planerat berodde naturligtvis på att det gick så bra för honom. Men mot slutet av de tjugo åren började han ändå känna att det kunde vara dags för honom att lämna USA och återvända hem. Och med hem avses i detta fall inte Helsingfors utan Stockholm, där han köpte lägenhet och slog sig ner förra året. För gott säger han själv och påpekar att det är 26 år sen han bodde i Helsingfors.

Just nu tar hans studier vid Musikhögskolan större delen av hans tid i anspråk. (2015 räknar han med att vara klar med sin Master-examen i jazzkomposition) Men en del jammande med några av de gamla vänner han känner sen sin tidigare studieperiod i Stockholm, eller från åren i New York (där det stundtals varit ganska gott om svenska jazzmusiker), har det förstås blivit.
Kåbe Lidén