AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Håkan Broström tillsammans med två saxfonkollegor i egna New Places Orchestra.
Johan Hörlén (till vänster) och Robert Nordmark (till höger). Foto: Gunnar Holmberg/DIG jazz
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste
skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat på skiva!
med olika jazzprofiler:
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
mångsidige Håkan Broström
Håkan presenterar sig allt mer som en utmärkt arrangör och kompositör vid sidan av det imponerande saxofonspelet.– Spelningarna på Fasching lockade både ung och äldre publik vilket var inspirerande för musikerna, berättar Håkan. Det var utsålt, men han medger gärna att de gästande sångerskorna Rigmor Gustafsson och Viktoria Tolstoy hade del i detta
Unga musiker stormar fram
I New Places Orchestra får Håkan visa upp sina egna arrangemang och kompositioner. Vad som är roligt med bandet är att han använder sig av flera musiker som från den unga jazzgeneration som nu stormar in på arenan.
- Det blir ett break under hösten då jag har fullt upp med att skriva storbandsarrangemang. I samband med kvartettens turné med Calderazzo spelade vi in skivan Refraction. Martin Sjöstedt spelade bas och Daniel Fredriksson var trumslagare. Skivan gjordes för det amerikanska bolaget Art of Life Records. En eftermiddag och några kvällstimmar på Sami-studion med jazzfrälste teknikern Göran Stegborn.Samarbetet gav mersmak, jag skulle gärna vilja göra en uppföljare.
Leder Norrbotten Big Band
Andra grupper Håkans virila instrument kan avnjutas med är Blues Transfusion och bebopkvintetten Birdsongs med saxkollegan Johan Hörlén, pianisten Kjell Öhman, basisten Martin Sjöstedt samt trumslagaren Bengt Stark.
– Under hösten kommer jag att överta en del av ledarskapet för Norrbotten Big Band vilket betyder att jag skall skriva och komponera för bandet. Först ut bland dem som skall använda mina arrangemang är Louise Hoffsten. En annan sångerska som kommer till bandet under vintern är Dee Dee Bridgewater. Swedish Jazz Celebration i Luleå finns då på turnéschemat.
– En av mina favoritmusiker, altsaxofonisten Phil Woods, knyts även till bandet i ett projekt efter årsskiftet. Det ser jag fram emot även om jag inte leder bandet då.
Göran Olson
Håkan Broströ
m:
skrivarpenna
Håkan Broström är en av landets mångsidigaste saxofonister med en spännvidd från bluesgung med Sven Zetterberg över Parkerjazz med egna Birdsongs till nutida jazztongångar med Norrbotten Big Band. Men han äger också en utvecklad skrivarpenna, aktuellt dokumenterat på storbandsskivan New Places.
Emellanåt händer det att skivor spelas in med tillfälliga grupper där en skrivkunnig musiker står vid rodret. Det brukar bli okonventionella produktioner där nya kompositioner och arrangemang exponeras vid sidan av skrivarens instrumentkunnande. Ett färskt exempel på detta är alt/sopransaxofonisten Håkan Broström som 2005 spelade in tonsättarporträttet New Places för Phono Suecia.
Håkans kompositioner har oftast hörts i mindre grupper men nu presenterades hans alster med en större orkester. Det blev en intressant mix. Med fanns bland annat en grupp fristående stråkar. Att det även fanns musiker med utanför Stockholmsområdet blev en påminnelse om att det finns musiker av klass också i landets övriga delar. Själv bor Håkan i Möklinta utanför Sala.
I rörblåsarsektionen ingick förutom Håkan altsaxofonisten Johan Hörlén. Tenorsaxofonister var Karl–Martin Almqvist och Robert Nordmark. Barytonstämman spelades av Alberto Pinton. Brasset bestod av trumpetarna Bo Strandberg lead, Patrik Skogh, Peter Asplund och Dan Johansson. Bo och Dan spelar Håkan med i Norr-
botten Big Band. Bertil Strandberg var lead-trombonist,
bredvid honom Karin Hammar, Peter Dahlgren och bastrombonisten Björn Hängsel. Även Peter och Björn från Norrbottenbandet men bosatta i Köpenhamn respektive Malmö. Kompet bestod av Jacob Karlzon piano, även han malmöit, Palle Danielsson bas och Bengt Stark trummor; samtliga ingår i Håkans kvartett. Pianisten Daniel Tilling medverkar i ett nummer, Starry Nights, då är Martin Höper basist.
Massor av storbandsjobb
En titt på Håkans storbandsleverne ger vid handen att han bland annat spelat med Tolvan i Malmö, Mikael Råbergs Storband, Norrbotten Big Band, Stockholm Jazz Orchestra, Mats Holmqvists Stora Stygga, projekt med Lennart Åbergs orkester och Radiojazzgruppen. I Radiojazzgruppen kom han att spela med pianisten McCoy Tyner 1997. Norrbotten Big Band, där amerikanske trumpetaren Tim Hagans är konstnärlig ledare, har han tillhört i många är. Därmed har han kommit att spela med gästande musiker som Bob Brookmeyer, Joe Lovano, Dick Oatts, Gary Smulyan, Conrad Herwig, Maria Schneider, Toots Thielemans, Jerry Bergonzi, Bob Belden, Kenny Werner, Bob Berg och Chris Potter – Peter Erskine på väg.
Hur var upprinnelsen till skivan?
– Jag träffade Janne Kling, som jobbar på Svensk Musik, vid en spelning och be-rättade att jag skrivit en del grejer som kanske var av intresse. Janne bad mig att skicka över material så skulle dom titta på det. Det gjorde dom och jag fick klartecken. Skivan spelades sedan in i juni 2005.
Du hade även lagt in nummer med en stråksektion. Hur var det att skriva för stråk?
– Det var en lärorik upplevelse. Jag hade aldrig skrivit för stråk förut och nu skulle jag skriva för nio musiker. Det var en dubbelkvartett plus kontrabas. Jag kom in i en för mig helt främmande värld. Jag fick lära mig tänka på ett annat sätt rent mentalt. Men det var ett häftigt tillfälle för mig att pröva något nytt och det är jag tacksam för. Att sprida intervallerna i stämmorna på det sätt som man kan göra i en stråksektion var en nyhet för mig men musiken lät som jag hade tänkt mig. Jag ville inte få stråkarna att låta som de på Charlie Parkers skiva. Den typen av klang och frasering tycker jag definitivt inte om, dessutom ville jag skapa en egen klangbild.
Kan bandet återuppstå?
– Det tror jag, till exempel på jazzklubbar ett par tre tillfällen under året. Stråkmusiken skulle man kunna ta upp med någon kammarorkester i framtiden.
Skiva på gång med Birdsongs
Det här leder direkt till den Parkerinriktade gruppen Birdsongs som det senaste året verkligen har gått hem på jazzklubbarna i landet.
Är det så att ni tänker fortsätta med den Parkervarianten?
– Parker lyssnade jag till direkt när jag började spela hemma i Motala. Jag plankade hans låtar. Han är ju den störste altsaxofonisten men jag gillar också Cannonball Adderley. Att gå tillbaka till Parker är aldrig fel. Men egentligen har jag mest lyssnat på tenorister. Coltrane och Wayne Shorter har varit viktiga för mig. Birdsongs bildade jag ihop med Johan Hörlén 2000. Det är ett kul band och rolig musik. Vi hade verkligen en lyckad turné förra året. Fullt med folk överallt. Det gick hem, man gillade oss helt enkelt och det märktes att det finns ett stort intresse för den här typen av jazz.
–Att spela med två altsaxar tillhör heller inte det vanligaste. Johan Hörlén, som egentligen har sina rötter mer placerade i beboptraditionen, och jag hade letat fram originallåtar av Parker som vi kompletterade med standards som Parker spelade. Utöver oss ingick pianisten Kjell Öhman. Martin Sjöstedt spelade bas och trumslagare var Bengt Stark. Eftersom vi märkte att det finns ett sug efter bandet planeras en turné framöver. Det är även en skiva på gång men jag kan i dag inte säga på vilket bolag den kommer ut. Dragon var tillfrågade, jag har gjort flera skivor för dom, men dom hade inte resurser till en inspelning men det kommer en platta.
Du har en stor del av din speltid hos Norrbotten Big Band. Har du skrivit några
arrangemang för dom?
– Det har jag gjort vid flera tillfällen. Senast skrev jag två arrangemang till en turné vi gjorde med Blacknuss. Jag hade också komponerat och skrivit arrangemangen när jag hade en konsert med eget storband på Fasching 1998. Det var dom musikerna som kom att utgöra stommen i det band som nu kommer på skivan som ska släppas i april. Men av olika anledningar gick det ej att plocka samman samtliga killar. Jag kom med i bandet 1993, då Örjan Fahlström var ledare.
Fantastisk att spela med Eje Thelin
Om jag kastar mig tillbaka i tiden och landar hos trombonisten Eje Thelin som du spelade med, vad sägs?
– Jag bodde i Malmö dit jag kommit för studier 1972. Där spelade jag med Raj Montana Band och Dan Hylander. Jag ingick också i göteborgsbandet Waves. 1978 ringde Eje och undrade om jag kunde komma upp till Stockholm om ett par dagar. Han hade en radioinspelning på Estrad i Södertälje och ville ha mig med. Det är på fredag klockan tre sa han. Att jag skulle få bekosta tågresan och övernattning nämnde Eje inte ett ord om. Jag skulle vara med, så var det bara. Harald Svensson spelade piano. Bruno Råberg var basist och Henrik Wartel var trumslagare.
–Bandet ändrade sedan utseende och basist då blev Bronislaw Suchanek. Pianisten Steve Dobrogosz kom också med och Harald var fortfarande kvar. Gitarristen Arne Löthman var kvar och slagverkaren Malando Gassama blev också med. 1979 besökte bandet Polen där vi framträdde på festivalen Jazz Jamboree. 1978 bildade jag Equinox tillsammans med tenoristen Tomas Franck. Samma år var jag med på Ejes skiva Bits and Pieces som gavs ut av Phono Suecia.
–Det var fantastiskt att lira med Eje. Jag spelade med honom i två år. Han spelade en annan sorts trombonjazz än vad jag hade hört tidigare. Eje fick instrumentet att låta så enkelt på något vis. Fraserna var jämna vilket inte många trombonister mäktar att göra. Trombonen kan ibland låta ryckig i andras händer. Men det fanns en lätthet i hans teknik som var enastående. Ibland kan man uppfatta det som att han inte spelade trombon. Faktiskt är det ju så att trombonens natur bidrar till att det ibland kan låta lite tungt och kantigt. Så lät inte Ejes trombon. Han var definitivt en av instrumentets allra största.
–En annan skön sak var att Eje alltid sa vad han tyckte vilket kunde rensa luften emellanåt. Det gällde inte enbart för att han skickade tillbaka kulturrådspengarna, något som vi i bandet tyckte var märkligt.
På scen med Herbie Hancock
Nu görs en tvärvändning och samtalet flyttas över till bluesavdelningen. Håkan har ju hörts en hel del i den bagen också.
– Jag blev biten av bluesen väldigt tidigt – det är jag fortfarande. Det startade hemma i Motala där jag började spela i bluesband. B.B. King och Muddy Waters lyssnade jag mycket på och Ray Charles med storband var häftigt. Jag var med i Peps Perssons Blodsband under några år som 1993 hade en mängd spelningar på
festivaler under sommaren. 1995 bildades gruppen Blues Transfusion. Med där var gitarristen Max Schultz, organisten Pierre Swärd, basisten Petter Gunnarsson , trumslagaren Bosse Skoglund samt Sven Zetterberg sång och gitarr.
–Med Blues Transfusion gjorde vi en rolig turné med Norrbotten Big Band. Det blev en spännande mix som verkligen gick hem hos den unga publiken. Nu är vi på gång igen och då ska Claes Janson vara sångare. Trummor kommer Peter Johannesson att spela. Jag ingår också i Peters grupp Sixtus som nyligen släppte en ny skiva. När bandet spelade med Herbie Hancock på Skeppsholmsfestivalen för tre år sedan var jag med. Det var naturligtvis en stor upplevelse att få vara på scenen tillsammans med en sådan stor musiker.
Här slutar samtalet. Håkan är på väg till Stockholm för att undervisa på Ackis, Kungliga Musikhögskolan.
Göran Olson
(Artikeln är publicerad i årsboken Svensk Jazz 2005/06)
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR