AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Svensk
jazzhistoria
Läs även om
Bosse Broberg
Jan Allan
Georg Riedel
Diggat på skiva!
DIG Jazz recenserar
aktuella skivor
Diggat
skivspecial
samlade med svenska
jazzprofiler/band:
Lina Nyberg
Bernt Rosengren
Bobo Stenson
Diggat Internationellt
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
nya storbandsäventyr
1975 startade Bernt Rosengren sitt första storband. Nästan 35 år senare var det dags för ett nytt storbandsäventyr då han 15 maj 2009 i Saltsjöbaden hade premiär med sin nya orkester
Men Bernt, som fick sitt genombrott som jazzmusiker redan i slutet av 50-talet, är hela tidenaktuell i många andra sammanhang, som med den egna kvartetten och också med Hans Backenroths kvartett.
När tenorsaxofonisten Bernt Rosengren 1975 startade sitt första storband väckte det viss förvåning i jazzkretsarna. För Bernt hade fram tills dess, dvs i närmare 20 år, nästan enbart hörts i olika smågrupper. Han blev redan som 19-åring uppmärksammad som medlem i den numera närmast legendariska Jazz Club 57, som i övrigt bestod av Stig Söderqvisr ventilbasun, Claes-Göran Fagerstedt piano, Torbjörn Hultcrantz bas och, Sune Spångberg bas och Nannie Porres sång.
Första Gyllene Skivan 1965
Bernt hörs också i olika småkombinationer på sina första egna LP, Stockholm Dues ( Columbia), som 1965 tilldelades Gyllene Skivan. Ett numera mycket statusfyllt skivpris som Orkesterjornalen började med 1954. Några av medspelarna på skivan är trumpetaren Lalle Svensson, pianisten Claes-Göran Fagerstedt och trumslagaren Bosse Skoglund.
Bernt höll sedan från slutet av 60- och hela 70-talet igång en ofta pianolös kvartett, som byggde på hans uttrycksfulla, kreativa improvisationer och nära samspel med tenorsaxkollegan Tommy Koverhult. Gruppens tämligen fria musik var bland 
annat inspirerad av Ornette Colemans kvartett och man plockade också en hel del ur dennes repertoar.
Första skivan där man hör Bernt och Tommy tillsammans har just titeln ”Improvisationer” (SJR), som kom 1969 och även den belönades med Gyllene Skiva.1974 var det dags igen för ett gyllene skivpris, nu för Notes from Underground (EMI/Harvest) där de flesta spåren är med kvartetten, där Torbjörn Hultcrantz spelade bas och Leif Wennerström trummor.
Storbandsdans på Bal Palais
Bernt tog också med sig de tre trogna medspelarna till sitt första storband, som alltså startades 1975, och som producenten Gunnar Lindqvist lät spela in i EMI-s
tudion i april 1977. Skivans titel blev ”First Moves”, en komposition av Sonny Rollins och där man kan höra en rad av bandets många solister. För tre av kompositionerna och samtliga arrangemang svarar Bernt.
Under de fortsatta åren på 70-talet försökte Bernt att på olika sätt skapa speltillfällen för sitt storband. Bland annat hyrde han under ett antal säsonger danspalatset Bal Palais, där han spelade för såväl dansande som lyssnade publik. En ny skivdokumentation kom 1980 med Caprice-LPn ”Bernt Rosengren Big Band with Horace Parlan piano, Doug Raney guitar”. (Läs nedan recension av återutgivningen på cd)
Ett annant amerikanskt inslag var trumpetaren Tim Hagans, numera ledare för Norrbotten Big Band I övrigt fanns stommen i bandet kvar från den tidigare skivan, även om det smugit sig in några nykomlingar, som trombonisten Nils Landgren och barytonsaxofonisten Peter Gullin.
Stipendium gav ny storbandschans
Våren 2009 är det alltså dags för en ny storbandsupplaga, som premiärspelar på Grand Hotel, Saltsjöbaden fredagen 15 maj. Bandet rymmer en rad av de tidigare storbandsmedlemmarna, som Tommy Koverhult, Bertil Lövgren, Muffy Falay. Håkan Nyqvist och Gunnar Bergsten.
Hur kommer det sig att du gör ännu en satsning på storband?
– Jag fick i höstas ett generöst Bert Levinstipendium på 75 000 kronor och det innebar en möjlighet att skriva ny musik för ett nytt band, berättar Bernt. Så jag har fått ihop drygt 35 helt nya arrangemang på evergreens och en egna låtar. Vi har haft två repetitionstillfällen och det lät lovande.
Hur blir då fortsättningen för bandet och vad har du övrigt för kommande spelningar?
– För storbandet finns det inget mer inplanerat, men kan väl hoppas att det kan bli någon spelning på Fasching i höst.
– Sista veckoslutet i maj skall jag spela på Huddinge Jazzfestival med Hans Backenroths kvartett, som samtidigt släpper en skiva inspelad på Glenn Miller Café.
– Två veckor i juli kommer jag att finnas på jazzfestivalen i Köpenhamn, som jag tycker i väldigt trevlig. Det är jazzmusik överallt och jag skall även göra spelningar med saxofonisterna Christina von Bülow och Tomas Frank. I höst kommer jag att framträda med min kvartett på Oslo Jazzfestival och så blir det eventuellt några klubbengagemang senare i höst. 
I Bernts nuvarande kvartett ingår Stefan Gustafsson piano, Hans Backenroth bas och Bengt Stark trummor. Tidigare i våras kom cdn ”I´m Flying” (pb7), som hyllades av recensenterna och också belönades med en Gyllene Skiva. Läs DIGs recension.
Samtliga i kvartetten ingår i det nya storbandet, där dock pianisten Stefan Gustafson spelar trumpet, Och återigen förenas Bernt alltså med sin gamle tenorsaxpartner Tommy Koverhult.
Här är hela Bernt Rosengrens Big Band 2009:
Bertil Lövgren, Maffy Falay, Håkan Nyqvist. Stefan Gustafson ,trumpet, Sven Berggren, Anders Norell, Lars Olofsson, Sven Larsson. trombon, Bernt Rosengren, Krister Andersson, Stefan Isaksson, Tommy Koverhult, Gunnar Bergsten, saxofon, Göran Lindberg, piano, Hans Backenroth, bas, Bengt Stark, trummor.
Text och foto: Gunnar Holmberg
Storslagen återblick på storband
som sjuder av jordnära jazz
Bernt Rosengren Big Band 
With Horace Parlan piano,
Doug Raney guitar
(Caprice/Naxos)
Att Bernt Rosengren är en eminent musiker, kompositör/arrangör har aldrig ifrågasatts sedan han gjorde sin debut på den svenska jazzscenen i mitten av 1950-talet. Bernt kom in som efterlängtad ung vitaliserande vårvind där tenorsaxofonen var hans flitigaste verktyg. Otaliga är de inhemska tenorister som tagit Bernt till sin hjärtekammare. Han är fortfarande prototypen för en genuin jazzmusiker med sitt bett och de genuina fraser han hela tiden framkallar. Skivan spelades in på LP 1980 och jag vågar påstå att den håller fortfarande med den äkta vara som strömmar ut.
Solistiska viktiga roller vid sidan av Bernt har pianisten Horace Parlan och gitarristen Doug Raney. Samtliga aktörer bidrar till att skivan får en luftig och smidig karaktär vilket också Bernts arrangemang och kompositioner lagt grunden till. I den vackra balladen New Life kommer Lars Färnlöfs sordinerade trumpet in i handlingen. Han följs upp av Bernts hudnära altsax som är en delikatess i sin naturliga auktoritet. Mer attraherande altsax blir det i How Deep Is The Ocean och Sad Waltz. Känslig flöjtsolist är han i Joe And Eye där Raneys smekande obligater ingår i det stämningsfulla scenario som målas upp. I The Humming Bees serverar Bernt ett makalöst fränt tenorspel som kräver en plats i den svenska jazzens historiebok. Det får också gälla för den myndiga Naima. Här lockar också Parlans viljestarka spel och Raneys underfundiga tonval.
Mäktiga saxpartier har Bernt knåpat ihop i den avslutande snabba Blues Nerves där bandets spelstyrka visas upp. Allt som allt en storslagen återblick på en storbandsskiva som sjuder av jordnära jazz.
Göran Olson
