AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKARDIG Jazz recenserar skivor med munspelaren Filip Jers
Filip Jers är aktuell med ny cd med sin kvartett. Foto:Gunnar Holmberg/DIG Jazz©
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Mer än 700 recensioner.
a med DIG-betyg.
Diggat
på skiva
DIG-recensioner
med olika jazzprofiler:
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
Dur och moll i en enda röra!
Filip Jers Quartet
Plays Swedish Folk (Schmalensee Produktion)
Snart 30-årige högskoleexaminerade munspelsvirtuosen Filip Jers från Höör är ett unikum i svensk musik. Att med bestämdhet placera in honom i någon speciell genre är ungefär lika omöjligt som onödigt. På många sätt påminner han om Jan Johansson, som glatt stod över etiketter och föreskrifter. Fast i grund och botten är h
an nog ändå jazzmusiker…
På ”Plays Swedish Folk” är släktskapet med Jan Johansson tydligare än någonsin tidigare. För här är det gamla folklåtar som gäller, några välkända och andra okända. Sådana som man kan få höra om man har tur och vågar sig iväg till någon av de spelmansstämmor som brukar hållas lite här och var i Sommarsverige. Det handlar alltså om polskor, valser och marscher i långa banor, den ena rytmiskt och harmoniskt mer klurig än den andra. Dur och moll i en enda röra alltså. Men Jers och hans mannar, gitarristen Henrik Hallberg, basisten Johan Lindbom och trumslagaren Wille Alin som i ett par nummer avlöses av Niclas Lindström, behandlar de väl valda låtarna – arrangerade av Filip med viss assistans av sina lagkamrater - med stor respekt. Även om de givetvis serverar dem på sitt alldeles egna sätt: lekfullt, fräckt och kärleksfullt. Precis som äkta spelmän alltid har gjort.
Ett par av låtarna – för här handlar det verkligen om låtar och inget annat - känner vi igen från Jan Johanssons Jazz på svenska: ”Brudmarsch efter Lars-Höga Jonke” och ”Visa från Järna”. Den senare får vi till och med i två vitt skilda versioner. ”Slängpolska efter Bruun”, som inleder plattan, har vi däremot aldrig hört tidigare. Men nu glömmer vi den aldrig. Jisses så det svänger! Undras just om flöjtspelemannen Johan Jakob Bruun från Kävlinge visste att den kunde låta på det viset. En annan höjdare, bland många, är den ångermanländska, mycket vackra ”Brudmarsch från Ullånger”, nedtecknad för nästan precis hundra år sedan av en man vid namn Verner Lidbom. Det tackar vi honom hjärtligt för. Tolv välvalda låtar, samtliga från Sverige utom en vals från finska Lappträsk, får vi oss till livs på det ytterst välproducerade albumet, där inte bara musiken är utmärkt utan även innehållet i texthäftet.
Jers trakterar såväl ”vanligt” kromatiskt munspel som diaktoniskt dito och basmunspel. Samtliga av märket Suzuki utifall någon undrar. Det gör han med sedvanlig bravur, fullt av ädelt musikanteri, äventyrslusta och svängglädje. Och att Toots Thielemans fortfarande har en alldeles speciell plats i Filips hjärta märks tydligt mellan varven. Henrik Holmberg är ett utmärkt komplement. Hans utsökta ton, hans fina teknik och goda smak är perfekt i sammanhanget. Även Johan Lindbom och Wille Alin passar idiomet som hand i handske. Ytterst välspelande Lindbom får också några tillfällen att visa upp sig i helfigur, och det gör han alldeles ypperligt. Men vad som framför allt frapperar är samförståndet och leklynnet i gruppen. Förutom det faktum att våra gamla spelmanslåtar och jazzen har betydligt mer som förenar än skiljer.
Lite senare i höst ska gruppen visa upp dig här och var på våra jazzklubbar. Det lär kunna bli festligt värre. Fram med bebopbaskern och knätofsarna!
Jan Olsson
Kompositioner och improvisationer
är ytterst raffinerade och personliga
Filip Jers Quartet
(Fojablue Records/Plugged)
Filip Jers är unik! Han är den ende munspelare någonsin, som har utexaminerats från Musikhögskolan i Stockholm. Idag far han jorden runt och gläder sin publik på jazzklubbar, konserthus och festivaler. Ena dagen är det portugisisk fado, eller annan folkmusik, som gäller och dagen därpå är det dags för kammarjazz av ädlaste märke. Och precis som sin belgiske kollega och inspiratör Toots Thielemans trakterar Filip, framför allt och åtminstone i jazzsammanhang, kromatiskt munspel, även om han då och då också plockar upp ett diaktoniskt spel ur byxfickan.
På Jers nya platta är det jazzmusik och inget annat som gäller. Tillsammans med sina ordinarie kvartettkamrater, gitarristen Henrik Hallberg, basisten Johan Lindbo
m och trumslagaren Niclas Lindström river han av sju egna kompositioner plus Ellingtons ”Sophisticated Lady”, Harold Arlens ”It´s Only a Paper Moon” och en traditionell polska efter en gammal lirare vid namn J Bruun. Den sistnämnda låten förekommer också, i en annorlunda version, på albumet ”Aurora” med en annan av de grupper Filips arbetar med, Stockholm Lisboa Project.
Tekniskt tycks inte Jers ha några som helst begränsningar. Det innebär tack och lov inte att han onödigtvis briljerar. Istället använder han sina unika färdigheter för att förverkliga alla de idéer som tycks stå i kö i hans huvud. Han har också en utomordentlig harmonisk begåvning, vilket medför att hans kompositioner och improvisationer för det mesta är ytterst raffinerade och personliga. Men precis som Thielemans musicerar han på ett sätt som hela tiden låter alldeles naturligt och till och med självklart.
Kvartetten är samspelt och Jers delar generöst med sig av soloutrymmet. Framför allt till Hallberg, som åter bevisar vilken utmärkt gitarrist han är. En lyhörd finsnickare av absolut högsta klass. Det demonstrerar han inte minst i ”It´s Only a Paper Moon”, som avverkas i en kul och mycket tilltalande duoversion – endast munspel och gitarr alltså.
Förmodligen är Filip Jers trött på den ständiga jämförelsen med Toots Thielemans. Men den är ofrånkomlig. Det finns massor av paralleller. Inte bara det faktum att bägge spelar munspel. Humorn och den instinktiva känslan för form, till exempel, och förmågan att överraska. Med ålderns rätt har Toots, precis som påven Benedictus, mer eller mindre dragit sig tillbaka idag. Han kan göra det i den fasta förvissningen att hans arv förs vidare med bravur. Av 26-årige Filip Jers från skånska Höör!
Jan Olsson
DIG--recension av Filip Jers debut-cd "Spiro":
Munspelsekvilibrist
med många utförsgåvor
Filip Jers
Spiro
(Fojablue Records/www.filipjers.com)
Filip Jers från skånska Höör är den ende som gått igenom Musikhögskolan i Stockholm med munspelet som huvudinstrument. Han är, inte alldeles oväntat, en ekvilibrist på sina instrument, alltså såväl det diatoniska som kromatiska munspelet, och han spelar dessutom både dragspel, gitarr och mungiga om det skulle behövas. Att en av hans stora favoriter lystrar till namnet Toots Thielemans är ställt utom allt tvivel.
På ”Spiro”, som betyder ”Jag blåser” på latin, radar Filip upp prov på de flesta av sina obestridliga utförsgåvor. Kanske hade det varit roligare om han hade ransonerat konfekten en aning. Här få vi alltså höra ”genuin” sydstatsblues, folkton, ballader och fria fantasier i en enda salig röra. Imponerande – javisst, men intrycket känns lite splittrat. Den jazziga delen av repertoaren går hur som helst alldeles utomordentligt, och man frapperas ideligen över Jers kompositoriska begåvning. Samtliga 13 nummer på plattan är hemsnickrade. ”February Sun”, ”Den blå timmen” och ”Östra Promenaden”, till exempel, är alldeles utomordentliga.
Förutom att Jers trakterar samtliga instrument (de ovan nämnda) på ”Spiro” har han på egen hand svarat för såväl inspelning som mixning och produktion. Flitig kille!
Jan Olsson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR