AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Viktoria Tolstoy. Foto: Gunnar Holmberg/DIG Jazz-@
DIG skriver även om
aktuella skivor med:
Läs även om
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Svensk
jazzhistoria 
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång
Internationell jazz
Historia/Återutgivningar
Diggat på skiva!
med olika jazzprofiler:
bland filmens melodiklassiker
Viktoria Tolstoy har under sin drygt 20-åriga skivkarriär visat upp många sidor av sin personlighet, vilket också avspeglat sig i olika skivtitlar. Där hittar man såväl "My Swedish Heart" som "My Russian Soul" och så har hon även på senare tid skrivit "Letters To Herbie". Det sistnämnda en hyllning till pianisten och musikikonen Herbie Hancock och där hon rakt igenom tolkar hans kompositioner.
Nu har Viktoria Tolstoy forskat i filmhistorien och i "Meet Me at the Movies" (ACT/Naxos) lyfter hon i fint sällskap fram en rad melodier hämtade från klassiska filmer. En är förstås "As Time Goes By" från Casablanca med Ingrid Bergman och Humprey Bogart, en annan Charlie Chaplins "Smile". Läs DIG-recension
och uttrycksfulla jazztolkningar
Viktoria Tolstoy 
Meet Me At The Movies
(ACT/Naxos)
Viktoria Tolstoy har bjudit på manga högtidsstunder. Från första cd-skivan, som kom i mitten av nittiotalet, och som direkt slog sig in bland en bred publik av jazzlyssnare. Och det har bara fortsatt med en hel rad skivor. Under senare tid utgivna av ACT. Nu tar hon sig an musik vi sammanknippar med filmer.
Melodierna greppade ur filmer så gott som hela dess historia. Vem minns inte 
den så innerligt vackra och smått melodiöst sentimentala As Times Goes By i den berömda fyrtiotals filmen Casablanca, med Ingrid Bergman och Humprey Bogart i huvudrollen. Ursprungligen är dock musiken skriven av Herman Hupfeld för Broadway musikalen Everybody´s Welcome redan 1931. Här personligt tolkad av Viktoria Tolstoy med känslan från filmen Casablanca fint invävd i sin sång, vilket vi finner i fler av skivans elva titlar, inklusive bonusspår.
Varför sista spåret ibland benämns så har jag alltid förundrat mig över. Och Smile, som utgör detta bonusspår är tillsammans med nämnda Casablanca melodin skivans ”höjdare”. Man riktigt ser och känner Charlie Chaplin så skickligt dramakomiska figur agerande i en inre syn hela låten genom i Viktorias innerligt vackra stämma. Eller varför inte filmen Farewell My Lowely, med huvudrollsfiguren Philiph Marlowe spelad av Robert Mitchum i melodin Marlowe´s Theme, som sjungs på svenska av Viktoria och fått namnet En man.
Bland de mer nutida hör New World, ur musikalfilmen Dancer In The Dark, år 2000 och det inledande Calling You, från Bagdad Café, från 1987, tolkad även de med personlighet mycket bra med deras tidens litet mer tuffa attityd filmerna hade. Den uttrycksfulla jazzkänslan, så som alltid har och är grunden i Viktoria Tolstoys sång, fint invävd även här likaväl som i medmusikers spel.
Och Viktoria har som alltid mycket kompetenta medmusiker med sig. Här Krister Jonsson gitarr, Mattias Svensson både el och akustisk bas, Rasmus Kilberg trummor, med korta kreativa soloinpass instuckna i några av titlarna. Lägg därtill ”specialgästerna” Nils Landgren både med sin röda trombon och i sång samt finske Iiro Rantala piano. Två med utmärkt solospel i nämnda Caling You respektive As Time Goes By och Out Here On My Own medan det bjuds akustiskt finlir på gitarr i Why Should I Care, ur åttiotals TV-serien True Crime. Visst, vi möter (lyssnar) mycket gärna till Viktoria Tolstoy i dessa filmmelodier.
Thord Ehnberg
kärleksförklaring till Herbie
Viktoria Tolstoy
Letters to Herbie
(ACT/Naxos)
Herbie Hancock har, sedan debuten 1962 med Blue Note-plattan ”Takin´ Off”, gjort ytterligare ett femtital album i eget namn, många av dem storsäljare. Han har en nära nog oslagbar meritlista och har glatt kastat sig mellan bebop, pop och funk, akustiskt och elektriskt. Så Viktoria Tolstoy måste ha haft ett omfattande jobb att välja material för sin hyllning till idag 71-årige ikonen. Försiktigtvis har hon undvikit Herbies mest slitna slagdängor, som ”Watermelon Man”, ”Maiden Voyage”, ”Cantaloupe Island” och ”Chameleon”. Det enda ”flaggskeppet” hon har givit sig på är ”Butterfly” från 1974-
albumet ”Thrust”.
Det är alltså förhållandevis okända kompositioner av Hancock, som Tolstoy, har valt. De flesta hämtade från det funkiga 70- och 80-talet. Där det inte tidigare fanns texter har uppdraget gått till Anna Alerstedt, som har gjort ett mycket gott jobb och har undvikit de mest triviala rimmen. Fast tre nummer, av plattans totalt tretton, har andra upphovsmän än Hancock: John Coltranes och Jon Hendricks ”Naima”, Jaco Pastorius och Bob Herzogs ”Come On, Come Over” och ”Letter to Herbie”, som Viktoria själv har totat ihop tillsammans med Magnus Lindgren och skivans producent Nils Landgren.
Sin vana trogen sjunger Viktoria såväl säkert som elegant och klockrent. Helt oantastligt alltså. Men det verkar inte riktigt som hon har hjärtat med. Det är faktiskt betydligt roligare att ta del av hennes uppbackning, Jacob Karlzon, Krister Jonsson, Mattias Svensson och Rasmus Kihlberg, alla numera med Malmö som huvudsaklig hemmaplan. Karlzon strör sin vana trogen pärlor omkring sig och Jonsson, denne alldeles för sällan omtalade mästargitarrist, är magnifik i ”Textures” och ”Come On, Come Over”. Producent Landgren gör ett välkommet inhopp i ”Give It All Your Heart” med trombonen i högsta hugg. Men han kunde gärna ha struntat i att också kliva fram till sångmikrofonen i samma nummer. Lite omväxling i konfekten åstadkommer då och då en stråksektion under Filip Runessons ledning och ett par blåsarrangemang signerade Magnus Lindgren, som också är solist i ”Naima”.
”Letter to Herbie” är ett snyggt och prydligt album. Men det känns dessvärre också något slätstruket. Kanske var det rent av ingen vidare idé att ge sig på Herbie Hancocks låtar utan upphovsmannen själv vid rodret? Det skulle förvåna om Herbie faller pladask för Viktorias kärleksförklaring, hur ärligt menad den än är…
Jan Olsson
Utmärkt sång, imponerande pianospel
- men ingen egentlig utmaning
Viktoria Tolstoy & Jacob Karlzon
(ACT/Naxos)
Bara sång och piano – en ganska modig produktion således. Och att just Viktoria Tolstoy och Jacob Karlzon skulle ta sig an den utmaningen var knappast oväntat. De kan varandra utan och innan sedan massor av år och förstår instinktivt och omedelbart varandras intentioner. Kanske kan de varandra rent av lite för bra? Någon egentlig utmaning känns i alla fall sällan från något håll. Personligen tycker jag
också att låtvalet på ”Moment Of Now” är lite trist. Det är ballader i långa banor hämtade från de mest skilda håll, från den franske 1800-talstonsättaren Gabriel Fauré och evergreenkungen Cole Porter till de gamla engelska Genesis-idolerna Phil Collins och Peter Gabriel. Det borde ge en viss omväxling, men märkligt nog låter nästan allt, efter en stunds lyssnande, som om det vore stöpt i samma form.Bäst på plattan är, tycker jag, Alanis Morissettes 90-talshit ”Hand in My Pocket” och Stevie Wonders fina ”Send One Your Love”. Jacobs ”Scent of Snow” höjer sig också över den i övrigt tämligen likriktade repertoaren. En kul låt av det slag man kan få höra på en irländsk pub om man har tur. Med en bra text dessutom, skriven av Anna Alerstedt, som även har satt ord till Pat Methenys ”A Moment of Now”, som har fått ge albumet sitt namn, och Faurés ”Northern Star”.
Viktoria sjunger naturligtvis utmärkt och säkert som alltid. Ingen risk att något går fel där inte. Och Jacob imponerar med intrikat pianospel och massor av toner - då och då lite väl många.
Jan Olsson
Kraft och inlevelse
som känns i ryggraden
Viktoria Tolstoy 
My Russian Soul
(ACT)
Viktoria Tolstoys My Russian Soul”är en makalöst fin platta, där Viktoria, med assistans av Nils Landgren, har vaskat fram ett dussin mer eller mindre (ofta mer) kända kompositioner av sina förfäders landsmän. Fem nummer har, till exempel, lånats av Peter Tjajkovskij, ett av Alexander Borodin och ett av Sergej Rachmaninov.
För arrangemangen svarar Jacob Karlzon, som också spelar ypperligt piano mellan varven, och Joakim Milder. Viktoria sjunger ypperligt, med en kraft och inlevelse som känns ända in i ryggraden, och arrangemangen är oftast geniala. Musiken är tidlös och lämpar sig i de flesta fall ypperligt för varligt jazzbruk.
Och att de duger som improvisationsunderlag bevisar Jacob, Joakim, Nisse och accordionisten Lelo Nika. Av alla plattor jag hört genom åren med Viktoria Tolstoy är denna den jag gillar allra mest!
Jan Olsson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR