JAZZNYHETER AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Rune Öfwerman. DIG Jazz om aktuella musiker och grupper.


Rune Öfwerman, tv, under en skivinspelning med basisten Jimmy Woode
och trumslagaren Art Taylor. Foto: Gazell


Rune Öfwerman:
Angelägen påminnelse om

en galjonsfigur inom svensk jazz..
Rune Öfwerman 

Finest Piano Spices

(Gazell cd + dvd/Plugged)  
   
Rune Öfwerman, som 80 år ung lämnade den här världen på Luciadagen 2013, var en av svensk jazzmusiks verkliga galjonsfigurer. Under den era som brukar betecknas som ”guldåldern” fanns han ofta, för att inte säga oftast, med i såväl för- som bakgrund.

På den cd som utgör hälften av albumet ”Finest Piano Spices” får vi en påminnelse om PIANISTEN (han var ju även producent, arrangör etc.) Rune Öfwerman, inspirerad av 50-talister som Ahmad Jamal, Bobby Timmons, Horace Silver & Co. 

Hela 18 nummer med en sammanlagd speltid av 75 minuter har Jan Bruér, med utmärkt smak och omdöme, valt ut och presenterat i kronologisk ordning. Det första är förstås skivdebuten från sommaren 1952, ”All the Things You Are” med Lars Gullins kvartett, och det sista en personlig, vacker trioversion av ”Peg O´ My Heart”, en av Runes (och Jack Teagardens) favoritballader, inspelad våren 2000. Däremellan undfägnas vi med en rad ”gamla skivbekanta”, som förvånansvärt ofta inte tidigare funnits på cd, vilket gör dem dubbelt välkomna. Dessutom får ta del av en tidigare outgiven jamsession-upptagning, i vilken man tar sig an trumpetaren Benny Harris ”Reets and I”, som Bud Powell en gång gjorde odödlig. Runes jam-kamrater är trombonisten Åke Persson, den fine, franske tenorsaxofonisten Barney Wilen, basisten Conny Lundin och trumslagaren Joe Harris, som kom till Sverige 1956 med Rolf Ericson och sedan blev kvar här i flera år.

På tio av albumets låtar får vi höra Runes egen trio. Dels med den ”ordinarie” besättningen, det vill säga med Sture Nordin på bas och Egil Johansen alternativt Marcus Lewin (som tog över då Egil avled) bakom trummorna, och dels med Jimmy Woode, Erik Moseholm eller Mads Vinding som basister och Jack Norén, Nils-Bertil Dahlander, Art Taylor eller Ed Thigpen som trumslagare. Återstoden av innehållet på skivan gavs ursprungligen ut i Lars Gullins, Rolf Ericsons, Carl-Henrik Norins, Tony Scotts, Jan Allans och Lionel Hampton-Svend Asmussens namn.

Fr v Jack Norén, Rune Öfwerman, Jimmy Woode. Foto: Gazell


Cd-innehållet på ”Finest Piano Spices” är genomgående av hög musikalisk klass och somligt väcker angenäma minnen. Att åter få höra gamla ”Old Spice”, i originalversionen från 1959, den som vi minns från den gamla EP:n, är bara det värt skivpriset!

… och som berättare hade han få öfwermän!
Dvd:n som finns med i albumet har producerats gemensamt av Lennart Wetterholm och Rune och har döpts till ”Rune Öfwerman – Musikanten”. Den tar 50 minuter att titta och lyssna igenom och har till stor del samma innehåll – fast i rörliga bilder och ljud – som Runes nysläppta memoarer, ”Charlie Parker kom aldrig till Vingåker!”( se nedan) , och är givetvis ett perfekt komplement till både cd:n och boken.

Svensk

jazzhistoria

Läs om

Bengt Hallberg

Bosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel

Arne Domnérus

Putte Wickman


Harry Arnold

Alice Babs

Lars Gullin

Lars Färnlöf

Börje Fredriksson

Åke Hasselgård

Gunnar "Siljabloo" Nilson

Åke Persson

Monica Zetterlund







Mer än 500 recensioner.

Alla med DIG-betyg.


Senaste

skivnyheterna
Svensk jazz
Jazzsång

Storband

Klassisk jazz

Internationell jazz
Historia/Återutgivningar




Diggat på skiva!

DIG-recensioner
med olika jazzprofiler:

Miles Davis

Stan Getz

Keith Jarrett

Lars Gullin
Mats Gustafsson

Bengt Hallberg

Lars Jansson

Filip Jers

Goran Kajfes

Daniel Karlsson

Jacob Karlzon

Roland Keijser

Jonas Kullhammar

Nils Landgren

Elin Larsson

Jan Lundgren

Lina Nyberg
Bernt Rosengren
Bobo Stenson

Tonbruket

Magnus Öström




Svenska

jazzmusiker

DIG Jazz presenterar

musiker och grupper:

Amanda Sedgwick

Anders Bergcrantz

Anders Kjellberg

Anders Persson

Andreas Pettersson

Anna Sise

Ann-Sofi Söderqvist

Bent Persson

Bertil Jonasson

Bobo Stenson

Bosse Broberg

Bernt Rosengren

Carin Lundin

Cennet Jönsson

Claes Crona

Elin Larsson

Ewan Svensson

Fabian Kallerdahl

Fredrik Kronkvist

Fredrik Lindborg

Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén

Fredrik Norén, tp.SJO

Georg Riedel

Gunnar Lindgren

Gustav Lundgren

Hannah Svensson

Hans Backenroth

Hawk on Flight

Helge Albin

Håkan Rydin

Jack Lidström

Jacob Karlzon

Jan Allan

Jan Slottenäs

Jens Lindgren

Joakim Simonsson

Jonas Kullhammar

Jonas Östholm

Jon Fält

Karl-Martin Almqvist

Karin Hammar
Karl Olandersson

Klas Lindquist

Klas Toresson

Kurt Järnberg

Lars-Göran Ulander

Lennart Åberg

Linda Pettersson

Maggi Olin

Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström

Margareta Bengtson

Martina Almgren

Martin Sjöstedt

Mathias Algotsson

Mats Öberg

Mika Pohjola

Monica Dominique

NilsJanson

Nils Landgren

Palle Danielsson

Patrik Boman

Per Dywling

Per-Åke Holmlander

Peter Asplund

Peter Fredriksson

Raymond Strid
Rigmor Gustafsson

Rolf Carvenius

Sofia Pettersson

Svante Thuresson

The Stoner/Nils Berg

Torbjörn Zetterberg

Ulf Adåker

Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek




Klassiska

skivomslag


Lars Gullin Special

DIG Jazz presenterar
93 skivomslag
med Lars Gullin.

Ovan:

Lars Gullin Quartet

EP med bl a

Rune Öfwerman

Festliga historier varvas med utflykter till södra Frankrike och Rio och en rad av Runes musikantvänner dyker upp och får visa upp sig i längre och kortare sekvenser. Att få höra Zoot Sims-Red Mitchell-Rune Gustafsson spela ”In a Sentimenal Mood” är oförglömligt. Chet Baker i ”Love for Sale” går naturligtvis inte heller av för hackor. För att nu inte tala om Sivucas sköna och minst sagt annorlunda version av Ulf Peder Olrogs ”Ubåt till salu”!


Andra som syns och hörs på ”Rune Öfwerman – Musikanten” är, till exempel, Toots Thielemans, Gilberto Gil, Benny Carter, Red Norvo, Claes Janson, Sylvia Vrethammar och Runes sista stora kärlek, Britt Damberg. Plus givetvis Rune själv, som på sitt eget och ofta högst humoristiska sätt redogör för valda delar av sin brokiga och helt unika musikantbana. Som berättare hade han få öfwermän!     
Jan Olsson


Rune Öfwerman

Foto:

Lennart Wetterholm

Festligt självporträtt

av en sann musikant
Charlie Parker kom aldrig till Vingåker! 
– istället för mina memoarer”av Rune Öfwerman

(Premium Förlag). Inbunden, 224 sidor, rikt illustrerad.


Många tänkte kanske aldrig på vilken utomordentligt fin jazzpianist han var, den (nästan) alltid lika glade ädelmusikanten och levnadskonstnären Rune Öfwerman (1932-2013). Han gjorde ju så mycket annat än satt vi flygeln under sitt brokiga liv. Han sålde skivor, till exempel, nya och begagnade om vartannat. Och han var en utomordentlig och flitig producent. Tack vare honom har vi kunnat glädja oss åt massor av förnämliga inspelningar med storheter som Stan Getz, Toots Thielemans, Svend Asmussen, Chet Baker, Zoot Sims, Al Cohn, Lionel Hampton, Roland Hanna och Sivuca. För att nu dra till med några namn i den långa raden. Och vi får förstås inte glömma alla svenska stjärnor på jazz- och populärmusikhimlen som han spelat in – och spelat med – genom åren.

Under massor av år, ja praktiskt taget alla, var han också Dag Häggqvists högra hand och närmaste medarbetare på Sonet och Gazell och matchade en lång rad artister av de mest skilda slag. Från Göran Fristorp till Kalle Sändare. Dessutom hann han med att vara make, sambo, far, konstkännare, vin- och Frankrike-specialist. Plus historieberättare – en gudabenådad sådan!

Alla vi som då och då hade med Rune att göra vet att det var helt omöjligt att skiljas från honom åt utan åtminstone ett hjärtligt gapskratt. Oftast fler. Han hade huvudet fullt av de märkligaste musikantskrönor, en del sanna och somliga förmodligen lite påbättrade. Ville man utöka sitt eget historieförråd var det bara att ringa till Rune, så fick man ungefär hur många som helst. De kunde handla om allt från den notoriske vitsmakaren Sture Nordins eskapader till Toots Thielemans bostadsaffärer. Eller om märkliga reseupplevelser med händelser som man ibland inte trodde var möjliga. Fast det ska sägas: han snackade sällan, eller aldrig, skit om någon.

”Charlie Parker kom aldrig till Vingåker!” har underrubriken ”istället för mina memoarer”. Och så är det kanske. Men jag tycker faktiskt att boken är just en memoar. För den ger en bild av Rune precis som han var. Och han berättar faktiskt både om sin uppväxt och en del om sitt samarbete med Roffe Ericson, Carl-Henrik Norin, Ernie Englund, Lasse Gullin, Tony Mason, Arne Bill etc. Förutom om diverse folkparksturer och andra resor härs och tvärs i övriga världen, inte minst i Brasilien, tillsammans med Sylvia Vrethammar, som var hans hustru i tio år.

Den som kan läsa ”Charlie Parker kom aldrig till Vingåker!” utan att dra på smilbanden och garva ljudligt mellan varven bör definitivt ta ett snack med sin läkare. Då måste det nämligen vara något allvarligt fel någonstans. Och mellan leendena kan man titta på alla bilder, både i färg och svartvitt.

På sluttampen i boken bidrar Dag Häggqvist med ett par sidor om sig själv, om sitt jazzintresse, om Sonet och Gazell och om sitt mångåriga och mycket fruktbara samarbete med Rune. Ytterst läsvärt!
Jan Olsson

Rune Öfwerman ovan. Foto: Sven-Eric Delér © Premium Rockshot

Arne Domnérus
och Bengt Hallberg

får Orkesterjournalens

Gyllene Skiva 1978 för

"Duets for Duke" (Sonet)

T h Harry Nicolausson,

Orkesterjournalen och

skivans producent

Rune Öfwerman, Sonet

Foto:

Gunnar Holmberg/DIG Jazz

JAZZNYHETER AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR