AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Lisa Ullén är en av landets mest etablerade och inflytelserika pianister inom den nutida frijazzen och improvisationsmusiken. Hon hörs på scen och skiva i en rad olika sammanhang, bl med Anna Högbergs Attack, Festen, basisten Nina de Heney, sångerskan Mariam Wallentin och förstås med olika egna grupper.
3 april framträder hon också på Fasching med nonetten Motståndsorkestern, som rymmer en rad av landets ledande impromusiker.
Just nu är Lisa Ullén dessutom aktuell med soloalbumet "Piano Works" (Disorder/Plugged) där tre cd samlats i smakfull, slimmad box.
Peter Bornemar konstaterar att musiken kräver koncentration av den som lyssnar "men samtidigt är det inget motsträvigt eller svårt tonlandskap som Ullén målar upp med sitt på samma gång oförutsägbara som melodiösa improvisationsspel"
Läs hela DIG-recensionen nedan
Rikt varierat tonlandskap fyllt med
oförutsägbart, melodiöst pianospel.
Lisa Ullén
Piano Works
(Disorder/Plugged)
Det finns all anledning att betrakta soloverket Piano Works som pianisten Lisa Ulléns magnum opus. Tre cd som på ett utmärkt sätt speglar hennes tonkonst inom de allt annat än tydligt avgränsade områdena improvisationsmusik, frijazz och konstmusik. Dessutom smakfullt förpackade i en slimmad långbox utan onödiga krusiduller.
Även om de 26 stycken som ryms på skivorna tidsmässigt hade rymts på två skivor (den totala speltiden är runt 100 minuter) bidrar uppdelningen på tre skivor till att
förstärka och kondensera vart och ett av styckena.
Musiken är rikt varierad både vad gäller innehåll och omfång, där det kortaste stycket, det 55 sekunder långa Chair Two, har en lika stark egenkaraktär som det dryga 13 minuter långa stycket Yesterdays.
Det är långt ifrån någon bakgrundsmusik, utan kräver koncentration av den som lyssnar. Samtidigt är det inget motsträvigt eller svårt tonlandskap som Ullén målar upp med sitt på samma gång oförutsägbara som melodiösa improvisationsspel.
Klangbilden hon återger är genomgående sparsmakad och aldrig någonsin kraftfullt bombastisk, vilket omintetgör jämförelser med pianister som exempelvis Misha Mengelberg och Irene Schweizer (för att ta två musiker som också utgår från en europeisk frijazz- och improvisationskultur).
Bland mycket som fascinerar på Piano Works är det den sexdelade sviten Hollow, som fyller den tredje skivan, som utgör ett slags epicentrum - utan att för den skull vara mer kärnfull än den övriga musiken.
Peter Bornemar
Svensk
jazzhistoria 
Läs om
Bosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Mer än 700 recensioner.
a med DIG-betyg.
DIG-recensioner
med jazzprofiler:
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
Musik som definierar begrepp
som frihet och möjligheter.
Lisa Ullén Quartet
Borderlands
(Disorder/Plugged)
Av alla trio- duo- och soloprojekt pianisten Lisa Ullén varit involverad i de senaste åren har hennes duo med Nina de Heney och kvartetten med trombonisten Mats Äleklint, basisten Nils Ölmedal och trumslagaren Andreas Axelsson fångat mitt öra och intresse starkast.
Med kvartetten har Ullén tidigare gett ut skivorna Big Bang och Revolution Rock (båda på etiketten Disorder, 2006 respektive 2009). Tredje albumet Borderlands fortsätte
r på ungefär samma våglängd, men lyfter i högre grad fram Mats Äleklint som frispråkig spanare - understödd av såväl de spännande harmonibyggen och inspirerande kluster som Lisa Ullén frambringar från pianot som Ölmedals och Axelssons lyhörda rambygge.
Bortsett från den melodiösa, närmast hymnlika avslutningen på inledningsspåret Sisters, Brothers, Here’s Another är musiken i de åtta kompositionerna här intimt koncentrerade, och bygger mer på subtila - ibland oväntade sådana - nyanser än på kraft. Omgiven av Ölmedal, Axelsson och inte minst Äleklint, med dennes sätt att med hjälp av elektronik utforska trombonens klang- och tonmöjligheter, gör Ullén musik som definierar begrepp som frihet och möjligheter.
Peter Bornemar
Omtumlande och frispråkigt
på den första skivFesten
Festen
Festen
(Clean Feed Records)
Vilken fröjd att få konfronteras med den frispråkighet som kvartetten Festen utstrålar på debutalbumet med samma namn. För den öppenhjärtiga ton som anslås i fyra omtumlande stycken svarar fyra av den svenska frijazz- och improvisationsmusikens tongivande musiker, av vilka pianisten Lisa Ullén möjligen är det mest bekanta namnet.
Men även om Lisa Ullén utan tvekan har en tongivande roll i musiken är den resultatet av ett kollektivt skapande, där klarinettisten och saxofonisten Isak Hedtjärn, basisten Elsa Bergman och trumslagaren Erik Carlsson är lika tungt bidragande till Festens innehåll.
Det i positiv mening mest omtumlande av albumets fyra spår är det ominösa och rejält omväxlande stycket In the Kitchen. Under närapå 20 minuter producerar kvartetten musik som dignar av spännande klanger och klangmöten där alla inblandade briljerar både tillsammans och på var sin kant. Utan att på något sätt förringa Elsa Bergmans och Erik Carlssons insatser är det framför allt Lisa Ulléns och Isak Hedtjärns spel som sticker ut mest. Ulléns kraftfulla anslag är en fröjd att lyssna på oavsett hon lägger kluster eller och formar aparta tonslingor, och Isak Hedtjärns expressiva spel på klarinett och basklarinett är helt enkelt makalöst.
De övriga tre spåren, den dryga tio minuter låga 2015 Forever samt de något kortare ”det blir aldrig bättre än så här” och ”It’s Never Gets Better Than This”, är i jämförelse både mer återhållsamma och mindre direkt tilltalande - utan att de på något sätt utgör utfyllnad på ett album som dessutom har ett omslag (av Nike Bergman och Isak Hedtjärn) som kul nog för tankarna till 1960-talspsykedelia.
Peter Bornemar
Sex kreativa röster förenas i
frustande energi och lekfull fantasi
Anna Högberg Attack
Attack
(Omlott/Musicloversrecords)
Altsaxofonisten Anna Högberg är en av de nya och verkligt stora profilerna på den tyvärr alltför undangömda svenska frijazz- och improvisationsscenenen. Hon tilldelades 2013 Sveriges Radios pris Jazzkatten i kategorin Årets nykomling, och tog samma år även del av Jazzkattpriset i kategorin Årets grupp till Mats Gustafssons maffiga storband Fire! Orchestra, där hon är medlem.
Högberg ingår även i trion Dog Life (med trumslagaren Mårten Magneford och basisten Finn Loxbo), i kvartetten Se & Hör (DIG-recension) och i kvintetten Pombo (DIG-recension
I samband med Stockholm Jazz Festival 2013 fick hon möjlighet att bilda sitt dreamteam, sextetten Anna Högberg Attack, som förutom henne själv utgörs av Elin Larsson och Malin Wättring på tenor- och sopransaxar, Lisa Ullén på piano, Elsa Bergman på bas och Anna Lund på trummor. Ett fenomenalt band format av sex starka personligheter, tillika sex kreativa röster som knyter sig samman i musik präglad av frustande energi och lekfull fantasi i en synnerligen smakfull kombination.
Efter ett antal bejublade konserter och turnéspelningar kommer nu ett efterlängtat album med Anna Högberg Attack. Även om det förstås är hopplöst att på vinyl eller cd försöka knöka in det visuella, den dynamik och den lekfullhet som bandet utstrålar live är albumet förträffligt.
Här finns nio sinsemellan synnerligen varierade kompositioner, varav samtliga utom Elsa Bergmans Skoflikargränd är skrivna av Anna Högberg. Gemensamt för alla stycken är en fast struktur eller melodistämma som sällan får vara helt i fred, utan vänds och vrids på och ibland används som studsmatta för utflykter mot nya kraftfält.
Med tre magnifika rörblåsare i fronten kan bandet formera en unison kraft som när det går som vildast till (Borderline) kan spräcka det mesta. Medan frontlinjen i andra låtar till stora delar också svarar för den trygga melodilinjen (Lisa med kniven).
Om jag tvingas välja favoriter här får det dock bli det lika vemodigt klagande som brutalt forcerade titelspåret Attack, och den suggestiva låten Familjen med sin vemodigt intagande melodi som framkallar bilden av ett möte mellan Duke Ellington och Ennio Morricone.
Peter Bornemar
vågar ta egna vägar
Lisa Ullén & Nina de Heney
Carve
(LJ Records/Naxos)
Både pianisten Lisa Ullén och basisten Nina de Heney hör till det samtida avantgardet inom den svenska improvisationsmusiken. Var för sig kan de höras i en mängd olika sammanhang och formationer - tillsammans skapar de musik likt tvillingsjälar, och skulpterar i grundmaterial som ständigt förändras i de pågående processerna.
Carve är ett dubbelalbum där Lisa Ullén har preparerat sitt piano för att kunna utforska nstrumentets alla klangbottnar, och gör det i förträfflig samstämmighet med Nina de Heneys omfångsrika och dynamiska spel på bas.
Det är musik som är fri av naturen och vågar ta sina egna vägar, men som också är bärare av en abstraktionism som i varje sekund kräver djup koncentration.
Skivornas sammanlagt 18 stycken har egna identiteter, vidöppna för Ulléns och de
Heneys lika nyfikna som lyhörda samspel, och utvecklas till egenartade musikaliska områden där det expressiva möter det småskaliga i mönster som går att efterlikna lika litet som att ta på.
Peter Bornemar
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR