AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKARBoken "Song for Mirka" och skivor med Norrbottens Big Band recenseras av DIG Jazz.
Mirka Siwek:
Berättar om sin intressanta resa
med ett framgångsrikt storband
Song for Mirka – en historia om Norrbotten Big Band
av Mirka Siwek (Ordfirman). Inbunden, 168 sidor, illustrerad.
Ända sedan Harry Arnold ledde sin fantastiska Swedish Radio Studio Orchestra mellan 1956 och 1965 har vi haft – och har - en lång rad förnämliga storband i vårt land. Bland dem Bohuslän Big Band, Sandviken Big Band, Tolvan Big Band, Stockholm Jazz Orchestra och Monday Night Big Band. För att nu nämna några i den långa raden. Och så har vi Norrbotten Big Band, som föddes ur en militärorkester i Boden i början av 80-talet och bit för bit utvecklades till ett renodlat jazzband av högsta internationella klass och flyttade sina bopålar till Luleå.
Om NBB:s öden och äventyr genom åren berättar Mirka Siwek i ”Song for Mirka”. Och vem skulle kunna göra det bättre än just Mirka, som kom till Sverige från Polen 1986 för att finnas närmare sin make, Piotr, som var basist i Regionmusiken i Boden? Efter ett par år blev Mirka bandets producent och så småningom även orkesterchef, en position behöll ända fram till 2012, då hon tyckte att det var dags att pensionera sig. Genom sitt minst sagt hårda arbete och sin snudd på osannolika envishet knöt hon en rad kontakter med såväl gästsolister som skivbolag, konsertarrangörer och sponsorer. Hon fick också till stånd ett nära samarbete med Sveriges Radio, vilket förde med sig att NBB under många år mer eller mindre fungerade som efterträdare till Radiojazzgruppen.
Samma år som Mirka tillträdde sin tjänst som producent för NBB engagerades också Örjan Fahlström som konstnärlig ledare för orkestern. Hans insatser, både som inspiratör och a
rrangör under de år han ledde bandet, 1989-1995, kan inte överskattas. Han efterträddes av den förre Kenton- och Herman-trumpetaren Tim Hagans, som var väl känd i Sverige efter att en tid ha bott i Malmö och ingått i Thad Jones och Ernie Wilkins olika grupper på andra sidan Öresund.
Under Hagans ledning utvecklades orkestern ytterligare. Tims ofta intrikata kompositioner och arrangemang var ofta utmaningar som gjorde att bandets medlemmar växte åtskilliga tum. Man förfogade också över en rad utsökta solister, som till exempel trumpetaren Dan Johansson, trombonisten Peter Dahlgren och saxofonisten Håkan Broström. Dessutom bjöds en rad solister in utifrån, inte minst genom Hagans kontakter. Bland alla utländska musikanter som har låtit sig backas upp av NBB, eller medverkat som gästdirigenter, kan nämnas Tomasz Stanko, Dave Liebman, Clark Terry, Peter Erskine, Randy Brecker, Maria Schneider, Bob Brookmeyer, Carla Bley , Toots Thielemans, Chris Potter och Joe Lovano. Listan kan göras ungefär hur lång som helst. Och från Sverige engagerades solister och arrangörer som, till exempel, Lennart Åberg, Nisse Landgren, Esbjörn Svensson, Ann-Sofi Söderqvist, Viktoria Tolstoy och Jonas Kullhammar. Utan Mirkas oegennyttiga medverkan, envishet och förhandlingsskicklighet hade med all sannolikhet de flesta av de nämnda gästspelen aldrig blivit av.
Tim Hagans ledde NBB i femton år, fram till 2010. Sedan 2013 heter bandets konstnärlige Joakim Milder.
Om allt det
ta och lite till berättar Mirka Siwek i ”Song for Mirka”. Man önskar dock att även några av orkestermedlemmarna - eller varför inte Tim Hagans och Örjan Fahlström? – också hade fått komma till tals i boken. Men då hade det förstås inte varit Mirkas bok… En diskografi hade heller inte suttit i vägen. Men man kan ju inte få allting här i världen.
Bortsett från Martin Westins böcker om Lulle Ellbojs och Thore Ehrlings orkestrar, som för länge sedan torde vara utgångna, känner jag inte till någon bok som avhandlar ett svenskt storband. Bara det gör ”Song for Mirka” ytterst välkommen. Hoppas Mirkas Siweks initiativ leder till efterföljd. För nog skulle det vara intressant att få läsa om, till exempel, Harry Arnolds olika orkestrar – från Amiralen- till Radiobandet!
Jan Olsson
PS. Bokens titel, ”Song for Mirka” är hämtad från Tim Hagans och Dan Johanssons komposition som heter just så.
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Diggat Special
med olika jazzprofiler:
Lina Nyberg
Bernt Rosengren
Bobo Stenson
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
Klassiska
skivomslag
93 skivomslag
med Lars Gullin.
arrangemang, gnistrande solospel
Norrbotten Big Band
Featuring Georg ”Jojje” Wadenius
(Prophone/Naxos)
Den här skivan är en födelsedagspresent från Norrbotten Big Band till gitarristen Georg ”Jojje” Wadenius som fyllt 70 år.
Ledare för storbandet är Joakim Milder. Musiken, närmare bestämt nio melodier har skrivits av samma antal kompositörer.Skivan inleds med Peter Danemos The Traveller. Sedan följer verk av Maggie Olin, Anne Mette Iversen, Helge Albin, Geir Lysne, Joakim Milder, Johan Lindström. Monica Dominique innan ”Jojje” Wadenius och Tommy Borgudds Snakes In A Hole rundar av uppvaktningen. Med så många
skrivare får skivan givetvis ett brett spektra med skiftande klanger och tillvägagångssätt.
Det mycket drivna storbandet gör verkligen arrangemangen rättvisa och ger Jojjes såväl lågmälda som gnistrande strängaspel en intagande ram. Kul att få uppleva honom insvept i ett större sound utan att hans personliga spel naggas i kanten.
Arrangörernas ypperliga arbete bidrar till skivanshöga kvalité. Utrymme har också öppnats för norrbottningarnas många hörvärda solister. Saxsektionens solister är leadern, den offensive altsaxofonistenHåkan Broström, tenoristen Robert Nordmark samt flöjtisten Mats Garberg. Läckra trombonsolister är Peter Dahlgren och Arvid Ingberg. Båda mycket bra. Peter håller sedvanlig hög nivå. Arvid som jag inte hört så mycket av tidigare är en coming man som smakar mera.
En solist i den vassa trumpetsektionen är Dan Johansson som växlar mellan trumpet och flygelhorn. Han är ett starkt kort.På väg dit är också kollegan Jacek Onuszkiewicz. Solon av klass levereras också från pianisten Erik Lindeborg och basisten Petter Olofsson. För ett imponerande storbandsspel svarar trumslagaren Sebastian Ågren.
Skivans huvudsolist ”Jojje” Wadenius visar med ackuratess att han är en stor solist värd en pampig hyllning. Han demonstrerar sin smidiga flexibilitet med spel i den inte alltför vanliga kombinationen gitarr kontra storband.
Göran Olson
som attraherar och stimulerar
Peter Danemo
& Norrbotten Big Band
Hedvigsnäs
(Prophone/Naxos)
Trumslagaren, kompositören och arrangören Peter Danemo som varit Artist in Residence för Norrbotten Big Band i Luleå presenterar sig här med egna kompositioner och arrangemang i storbandsformat. Det gör han med en personlig touch ihop med Norrbotten Big Band. Där utnyttjar han bandets skickliga instrumentalister och solister på ett sobert sätt. Peters klangbilder får en fullödig behandlig där orkesterns rörblåsare starkt bidrar till skivans originella profil utan nötta förlagor.
I Woodwind är basisten Christian Sperings stråke i fokus inramad av bandets välspelande rörblåsare. Spering har även en stor roll i den dova Prelude där barytonsaxofonisten Per Moberg och basklarinettisten Janne Thelin har framträdande positioner. Utmärkte pianisten Adam Forkelid skall också nämnas. Han är också i händelsernas centrum i skivans titelnummer, den förföriskt vackra Hedvigsnäs. Mera av Spering hörs i Synthesis där han och trumpetaren Peter Lindhamre ger musiken en udda och säregen karaktär. Han återkommer också i Rudhme tillsammans med trombonisten Arvid Ingberg och flygelhornisten Dan Johansson. Båda svarar för välformade insatser. Ingberg har jag aldrig hört tidigare, han är en positiv ny bekantskap. Dans varma flygelhorn är som alltid en pärla.
Läckert trombonspel presenterar Peter Dahlgren i Monolithos, för vilken gång i ordningen? Jag har inte nämnt två av orkesterns profiler, den vitale tenorsaxofonisten Robert Nordmark och alt-sopransaxofonisten Håkan Broström. Tillsammans hörs de i 5-56 samt Even In The Odds. I Peters hyllning till Adolphe Sax, Antoine, är Robert ensam solist - lysande sådan.
Peter Danemos skrivarbegåvning skall saluteras för ett fantasifullt tillvägagångssätt som inte följer det traditionella storbandstänkandet. Istället möter man oprövade gnistrande tankebanor som attraherar och stimulerar.
Göran Olson
melodier och ett storband på toppnivå
Josefine Lindstrand
& Norrbotten Big Band
While We Sleep
(Antfarm Music Records/Plugged)
Sångerskan och kompositören Josefine Lindstrand är nu framme vid sin tredje skiva i eget namn. Hennes melodier sveps då in i storbandsarrangemang skrivna av musiker i Norrbotten Big Band. Josefine som studerat i Köpenhamn erhöll under sin tid där utmärkelsen Danish Music Award för bästa vokaljazz med bandet Sekten. Hennes kompositioner har varligt och känsligt bearbetats av storbandets trombonist Peter Dahlgren, pianisten Jonas Östholm samt saxofonisterna Håkan Broström och Joakim Milder. Cecilia Perssons dynamiska arrangemang av skivans avslutande titel I Have Too Much To Think ´bout fullbordar arrangörsskaran.
Det är tufft att agera med ett storband med en egenkomponerad repertoar. I Josefins fall är det inga problem. Kompositionerna har varierande karaktärer. I Jewels förnimmer man Kurt Weils teatraliska värld. En accent fås i The Mystery där Peter Dahlgrens eldfägnade trombon visar hög klass. I Peter har bandet en personlig och attraktiv solist som skall framhållas. Han är dessutom en arrangör som smakar mera. Arrangörerna har maximalt utnyttjat bandets klangmöjligheter från rörblåsarnas ljusa sound ner till de djupare inslagen där tuban lägger en trygg botten.
Josefines sång är mer än övertygande. Hos henne finns en äkta inneboende styrka som berör. Hon kan vara öm och tilltalande men också tuff och expressiv i sitt uttryck. Drar mig inte för att kalla henne unik för det är hon i högsta grad i sitt helgjutna material. Det känns att Josefine är ett med sina teman.
Fullödiga improvisationer kommer från alt -sopransaxofonisten Håkan Broström, tenoristerna Karl-Martin Almqvist och Mats Garberg. Dan Johanssons elekriferade trumpet ger orkestern en bitsk mood i Make May Day Tomorrow. Kraft finns också i Jacek Onuskiewitcz trumpet. Adam Forkelids ypperliga pianospel imponerar i Håkan Broströms arrangemang av The Next. Trombonisten Arvid Ingberg visar upp ett energiskt spel i den humorfyllda In Spring.
Slutfacit, en föreställning där Josefine, bandet och soloprestationerna når toppnivå.
Göran Olson
Arrangemang välfyllda av
våghalsighet och krumsprång
Cecilia Persson
& Norrbotten Big Band
Composer in Residence
(Prophone/Naxos)
Vid sidan av den raffinerade musik hon gör med gruppen Paavo har pianisten Cecilia Perssons fascinerande tonspråk kanske framför allt tillkännagivits på utmärkta albumet Open Rein (Hoob 2014), hennes första skiva i eget namn, med tio kompositioner framförda av lika många musiker.
Det är också i synnerhet som kompositör Cecilia Persson uppmärksammats, och bland annat renderat henne Sveriges Radios pris Jazzkatten både 2012 och 2014. Under 2014 hade hon en roll som Composer in Residence (ungefär hustonsättare) hos Norrbotten Big Band som avrundades i november samma år med en konsert i Kulturens hus i Luleå.
Den som missade konserten, och även den återutsändning som Sveriges Radio gav i februari i år, får nu en ny chans då den också dokumenterats på skiva.
Omgiven av 20 musiker (varav 17 blåsare) - som för övrigt var placerade i en halvcirkel runt för piano, bas och trummor under konserten - framträder Cecilia Persson här uteslutande som orkesterledare, och förstås som kreatör av sju maffiga kompositioner som var och en präglas av egenart. Även om kompositionerna i sig, med minutiöst utformade arrangemang, är välfyllda av våghalsighet och krumsprång medger de utrymme för en hel del solospel, bland annat från saxofonisterna Karl-Martin Almqvist och Håkan Boström.
Samtidigt som variationsrikedomen gör det svårt att lyfta fram några favoritavsnitt här måste Stad i aska, Låba & månen och det ”dolda”, från en livespelning på mejeriet i Lund 2015 hämtade stycket Stormstad noteras på ännu ett album från Cecilia Persson som ger mersmak.
Peter Bornemar
uppkäftighet i ett och samma paket.
Lina Nyberg
The Sirenades
(Hoob/Border)
Länge var jag inte särskilt intresserad av att lyssna på Lina Nyberg. Visst var hon en högst kapabel sångerska, men blott en i mängden av svenska jazzsångerskor som dykt upp under de senaste 20 åren. Det av många lovordade debutalbumet Close (Prophone) från 1993, som Nyberg spelade in tillsammans med pianisten Esbjörn Svensson, fångade min uppmärksamhet i lika liten utsträckning som de ytterligare sju album som hon spelade in för Prophone fram till 2003.
En viss förändring inträffade i samband med albumet Sargasso (Moserobie) från 2004, på vilkethon öppnade för mer spännande musik där både hennes fenomenalt formbara röst och det omgivande ramverket gav uttryck för något som balanserade mot konstmusik och improvisation.
Med 2011 års lysande album Palaver visade Lina Nyberg att hon var en sångerska utöver det vanliga. En vokal kreatör och innovatör som lustfyllt lät sin röst studsa mellan kabaret, friform, konstmusik, tropicalia, American Songbook-referenser och jazz av den gamla skolan.
Samma vidsynta och experimentella uttryck präglar också hennes 16:e skiva The Sirenades, ett dubbelalbum där första delen - Sirens - utgörs av sex effektfulla musikstycken som presenteras i ett storbandsformat med Norrbotten Big Band som extra färgsättare till de djärva klanger som mejslas ut av Nybergs förträffliga band med gitarristen David Stackenäs, pianisten Cecilia Persson, basisten Josef Kallerdahl och trumslagaren Peter Danemo.
Någon storbandsskiva av det ortodoxa slaget är det dock inte alls frågan om. Snarare en förlängning eller förstärkning av det mångfacetterade för att inte säga nyavantgardistiska koncept som kommit att känneteckna Lina Nybergs musik, där skönhet, elegans, nyfikenhet, uppkäftighet och råhet levereras i ett och samma stimulipaket.
På den andra skivan - Monsters – framträder Nyberg med sitt eget band i sju mer avskalade, men likafullt fantasieggande stycken där inte minst David Stackenäs har en framträdande roll med sitt delikata gitarrspel. Två stycken, The Monster Song och Who Shall Measure (med text av Virginia Woolf), finns för övrigt med på båda skivorna och kan således höras i både storformat och kammarformat.
Även om speltiden för Monsters bara är knappa 30 minuter och Sirens hamnar strax över 40, utgör de båda skivorna sammantaget ett synnerligen väl sammansatt och på många sätt unikt allkonstverk som växer och övertygar allt mer för varje genomlyssning.
Peter Bornemar
Se fler LIna Nybergskivor med DIG-recnsioner
Fullstor orkester ramar skönt in de
sinnliga, intrikata improvisationerna.
Norrbotten Big Band
featuring Jan Allan
Jan Allan (80)
(Prophone/Naxos)
Trumpetaren Jan Allan tillhör en av de viktigaste jazzmusikerna i landet. Nu när han fyllt de åttio får han en hyllning i storbandsformat. Med förfogande av Norrbotten Big Band har välkända och än då länge mindre kända kompositörer och arrangörer fått skriva musik för födelsebarnet. Det är dansken Fredrik Lundin som tillsammans med Peter Danemo, Joakim Milder, Elin Larsson Forkelid, Cecilia Persson, Jan Levander, Håkan Broström och Ann-Sofi Söderkvist som fått hedersuppdraget. De har ambitiöst tagit sig an skrivandet som nu finns på en dubbel-cd.
Naturligtvis har man i arbetet lagt vikt vid den personlige Jans lätt avslöjande tonkvalité och hans sätt att finna vägar i harmoniunderlaget. Han är en mästare i att ta fram ackordens karaktäristiska möjligheter utan att för den skull bli alltför akademisk i sitt skapande. Det är skönt att få höra hans varma trumpet i det fullstora orkesterformat som bildar ram till hans sinnliga och intrikata improvisationer. Mycket väl kommer jag ihåg Lionel Hamptons turné i Sverige 1953. Där fanns en imponerande trumpetsektion med Clifford Brown och Art Farmer. Det är väl inte fel att påtala att Brown drog till sig den största beundrarskalan bland de inhemska trumpetarna. Jan däremot måste ha kollat in Farmer alldeles extra vilket kom att konstateras i det kommande spelandet. Detta utan att negligera Browns svetslågeliknande spel - det finns utrymme för båda idealen.
Lite dualism har smugit sig in i arrangemangen i den välproducerade skivan. Framför allt förekommer det tungsinta inslag som jag inte förknippar med Jans personliga och lättillgängliga uttryck. Håkan Broströms luftiga Between You And Me har allt det som Jan står för. Andra solister i numret är Håkan som spelar sopransax på hög nivå. Jans höga spelsinne kommer väl till pass i Jan Levanders Tema Med Komplikationer. Bandets nye pianist Adam Forkelid är också anslående . Christian Sperings basspel skall även lyftas fram och han är en ypperlig solist.
Andra attraktiva solister från storbandet är bland annat tenoristerna Karl-Martin Almkvist och Mats Garberg. Läckert trombonspelande Peter Dahlgren och den lyriske Dan Johansson vars flygelhorn talar i Joakim Milders I Stole It. Trumslagaren Bengt Stark måste nämnas för sitt färgrika agerande.
Mina synpunkter till trots skall villigt medges att produktionen kom till i rätt ögonblick där jubilaren inte tycks ha några ålderskrämpor.
Göran Olson
solon. imponerande ensemblespel
Håkan Broström
with the Norrbotten Big Band
Featuring Marilyn Mazur
Episodes from the Future and the Past
(Art of Life Records/www. HakanBroström.com)
Rörblåsaren, arrangören och komponisten Håkan Broström hörs sedan flera år tillbaka som leadsax och lanserad solist i Norrbotten Big Band. Nu har han producerat en fängslande storbandsplatta under eget flagg. Musiken har spelats in live i oktober 2012.
Grundstommen av musiker kommer från Norrbottenbandet med några undantag. Till detta skall läggas percussionisten och sångerskan Marilyn Mazur vars framlyftande position inte oväntat framkallar en orkestersilhuett med sprakande energi. Hennes personliga sånguttryck kommer in i The Present. Det var ett lyckat drag att koppla Marilyn till Håkans välskrivna och luftiga arrangemang. Det bidrar till pregnansen där rörblåsarnas flexibilitet med instrumentbyten är värda en honnör. Det är en viktig komponent som genererar spets i ensemblespelet. Att skivan spelats in live tyder på klass.
Håkan förvaltar sina solopartier på ett charmant sätt där sopransaxofonen som i öppningsnumret Under The Surface Episodes From The Future And The Past framkallar gåshud. I nämnda nummer levereras även förnämligt pianospel av Adam Forkelid. Trumslagaren Sebastian Ågren är ett fynd. Samspelet med Marylin går på räls. Här har landet begåvats med en ung storbandstrumslagare värd beundran. Vad månne bliva? Det är roligt när nya begåvningar slår ut i blom. Samma förhållande med den unge basisten Petter Olofsson som resolut bidrar till kompets fräscha rytmik. Marilyn och Håkan har stort soloutrymme men även andra musiker släpps fram. Tenoristen Karl-Martin Almqvists spel i bland annat skivans titelmelodi ger en stor behållning. The Past skänker också behållning där trombonisten Peter Dahlgrens geniala spel skapar hårresande vibbar. Hans lead-spel skall också krediteras.
Notos är ett mäktigt inslag där Forkelids spel är bländande imponerande. I honom har norrbottningarna fått en pianist med karismatisk utstrålning. Här belyses hans klass i helfigur. Samma melodi bjuder också på Karl-Martin Almqvists fräna tenorsax som verkligen skär lagrar. Dan Johanssons varma flygelhorn sveps också in. Dan är en genuin lyriker med sina välformade slingor. Marylin framkallar en vital energi som fascinerar och inspirerar. Hon får genomgående musiken att nå kokpunkten. Vilken musikant!
Vid sidan av Håkans kompositioner har Evert Taubes Byssan Lull lirkats in som avslut på en förnämlig och kontrastrik konsert. Sammantaget en skiva som erbjuder ett hållbart personligt skrivet material med briljanta soloprestationer och ett imponerande ensemblespel. Håkan kan vara stolt över sitt magnifika verk.
Göran Olson
Läs intervju med Håkan Broström
engagerar till intensivt lyssnande.
Outi Tarkiainen,
Norrbotten Big Band
with Aili Ikonen, vocals
Into the Woodland Silence
(Fredriksson Music )
De flesta som rent allmänt lyssnar på storbandsjazz sätter likhetstecken med 40 – 50 talets swingfyllda orkestrar som Count Basie med flera dåtida. Men redan vid den tiden fanns progressiva inbrytningar mot andra inriktningar inom storbandsjazzen och musikformers idiom arrangörsmässigt. Jag tänker närmast på Gil Evans och Miles Davis i slutet av femtiotalet och redan 1946 dirigerade Igor Stravinsky Woody Hermans orkester i Ebony Concerto, som några exempel.
Dagens storband vad det gäller jazzmusik består av välutbildade musiker spelandes synnerligen skickligt skrivna arrangemang. Dessutom är musiker som ingår i dessa ”dagens jazzstorband” bra solister på sina respektive instrument med egen musikuppfattning som de förenar med just det band de ingår i. Detta gäller i högsta grad Norrbotten Big Band, som i denna cd inspelats vid två tillfällen, live på Fasching i Stockholm 2011 och i studio i Luleå 2012, med musik skriven av finske tonsättare Outi Tarkiainen som även vid dessa tillfälle är orkesterns dirigent.
Dessutom tillkommer likaledes finske vokalisten Aili Ikonen med ordlös sång, som en röst ingående i orkestern likaväl som i textförsedd sång. Titelspåret, Into the Woodland Silence, har uppstått ur mångårigt samarbete mellan Tarkiainen och Ikonen, som också är specialskrivet för just hennes röst som hela tiden ligger i fokus. En sjutton minuter långt stycke med många skiftande kulörer som en dramatisk opera uppfattar jag musiken. I variation från lågmält sökande spel/sång till starkt påträngande toner från hela orkestern. Även Jan Thelin, klarinettsolist i stycket har del i det lyckade resultatet. Jazz är frågan man kan ställa sig. Det är helt enkelt nutida musik som engagerar till intensivt lyssnande.
Övriga sju stycken har mer jazzmusikalisk prägel. Mörkö, med Ikonens röst ridande på toppen av den swingfyllt spelande orkestern med häftigt solospel från Karl-Martin Almqvist tenorsax och Jonas Holgersson trummor. Och Almqvist solospelar även förträffligt i helt instrumentala inledande Oglütz medan Ikonens sång tillkommer och därmed följer skivan genom från Arco íris, där även Peter Dahlgrens solospel på trombon har en del av låten. Håkan Broström alt och sopransax flitig och skicklig solist i tre av titlarna, sentimentalt vackra Contemplations, Thus the Fairies disappear och lätt vemodigt nordiskt svala Vapautensa Antanut, med Ikonen sjungande på sitt kärnfriskt uttrycksfulla modersmål i sistnämnda. I rappa Cayo Coco är trumpetarna Magnus Ekholm och Dan Johansson intressanta huvudpersoner. Många bra solistframträdanden alltså. Men det är ändå det precist och känslofullt spelande orkesterns färgrika tonskala som tillsammans med sångerska och den välskrivna musiken som är styrkan och imponerar på mig i denna cd.
Thotd Ehnberg
tajt sammansvetsat storband
Norrbotten Big Band
The Avatar Sessions /
The Music Of Tim Hagans
(Fuzzy Music)
Norrbotten Big Band
Dark Thoughts
(Dimma)
Med två färgstarka album har Norrbotten Big Band (NBB) i vinter/vår befäst sin position som ett norra Europas absolut intressantaste och vitalaste storband.
Den första - och allra starkaste - av skivproduktionerna är The Avatar Sessions / The Music Of Tim Hagans, resultatet av den New York-tripp som bandet under ledning av sin konstnärlige ledare Tim Hagans (trumpetare och arrangör) i maj förra året gjorde för att under ledning av ingen mindre än producenten Bob Belden i Avatar Studios spela in ett antal nya Hagans-kompositioner.
I studion fick man sällskap av storheter som trumpetaren Randy Brecker, saxofonisterna George Garzone och Dave Liebman, basisten Rufus Reid och trummisen Peter Erskine. Resultatet är förstås musikaliskt högklassigt. Med de fenomenala solisterna och det tajt sammansvetsade storbandet som palett blommar Tim Hagans kompositioner ut.
Spännvidden är bred. Inledande Backeyes (med bl.a ett läckert solo av gästande George Garzone på tenorsax) är en komposition med ena benet i 40-talets bebop och andra benet i Weather Reports 70- och 80-tal - vilket på ett utmärkt sätt exemplifierar bredden i Tim Hagans musikaliska värld. Att Hagans tillsammans med Dan Johansson dessutom skapat den vackra balladen Song For Mirka (tillägnad NBB:s orkesterchef / tillika albumets exekutiva producent Mirka Siwek) förstärker ytterligare bilden av hans lyhört breda musikalitet. I nämnda stycke spelar för övrigt Dan Johansson ett underskönt solo på flygelhorn.
Solistinsatserna i albumets spår är, som redan antyds, genomgående lysande. Randy Breckers trumpetduell med Hagans i Boo är smått hisnande. Trummisen Peter Erskine glänser - på ett oerhört välbalanserat sätt - från början till slut. Solistiska höjdpunkter av ett helt annat slag levereras i sköna Here With Me av sopransaxofonisten Dave Liebman och i Rufus At Gilly's ges basisten Rufus Reid flyhänta spel väl motiverat extrautrymme. Att NBB:s egna stjärnor Håkan Broström (altsax), Daniel Tilling (piano), Karl-Martin Almqvist (tenorsax) och Jan Thelin (basklarinett) inte skäms för sig i sammanhanget bevisar storbandets ytterst höga musikernivå.
Tillsammans med den isländske saxofonisten/kompositören Sigurdur Floason och den svenske arrangören/dirigenten Daniel Nolgård visar NBB på albumet Dark Thoughts upp en lite annan sida av sig. Med ett komp bestående av basisten Christian Spering, svensk-islänningen Pétur "Island" Östlund och den isländske pianisten Eythor Gunnarsson påminner man oss om att Island har betydligt mer än vulkanutbrott och bankkrascher att bjuda. Floasons kompositioner puttrar visserligen på högsta värmen, men lavan rinner aldrig över och upplevelsen är mer av eld än aska. Soligt ljus, utan ett enda askmoln på himlen.
Claes Olson
Varierat, intesivt, inerrligt
med skräddarsydda bakgrunder
Lennart Åberg
& Norrbotten Big Band
Up north
(Caprice)
Ordet ”storbandsjazz” leder mångas tankar till swingeran och den tidens omåttligt populära dansband. Det är lite synd, för det kan medföra en låsning hos vänner av modernare jazz, som reflexmässigt vänder sig från den och därför lätt missar fin storbandsjazz som görs idag. För det görs helt klart fin musik för storband idag, och Norrbotten Big Band är utan tvekan ett av landets bästa.
Här handlar det om högklassig modern jazz, och skivan innehåller bland annat Bob Brookmeyers specialskrivna ”Suite for soprano saxophone and 16 players”. Brookmeyer är närmast legendarisk som ventilbasunist från 50- och 60-talen, inte minst för sina samarbeten med Gerry Mulligan, Clark Terry, Jimmy Giuffre och Stan Getz. Sedan många år är han också en skicklig, men kanske orättvist förbisedd, kompositör och arrangör. Den här sviten, som närmast kan kallas för en saxofonkonsert, består av fyra satser, och Brookmeyer leder själv orkestern.
Musiken är till stor del rätt stillsam och storbandet klingar snyggt som det ska. Det är dock solisterna som dominerar skivan, och då framför allt Lennart Åberg på sopran- och tenorsax. Åberg är ju sedan många är en av våra mest framstående saxofonister med en personlig stil, framvuxen ur Coltranetraditionen. Här får han rikligt med soloutrymme och han improviserar mycket varierat, både intensivt och innerligt, mot Brookmeyers skräddarsydda bakgrunder.
Lennart Åberg har också skrivit och arrangerat två spår, rubricerade som ”In the tradition”. Han skriver själv att traditionen i detta fall syftar på arrangörer som Billy Strayhorn, Duke Ellington, Ernie Wilkins, Gil Evans och McCoy Tyner. En särskild doft av Ellington får vi i ”NBBBlues”, där den inledande melodislingan för tankarna till dennes komposition ”Take the Coltrane”. Tim Hagans spelar fin trumpet i ”Straycats” och Nils Landgren visar vilken skön trombonist han är i ”NBBBlues”.
Skivan avslutas med fyra helt improviserade duetter mellan Åberg och pianisten Daniel Karlsson. Fria fantasier, ursprungligen tänkta som introduktioner till Brookmeyers svit, men som fick leva sitt eget liv. En oväntad avslutning på en bra storbandsplatta.
Roger Rudolfsson
som nästan kokar över ibland!
Jonas Kullhammar Quartet
with Norrbotten Big Band
Snake City North
(Moserobie)
Jag kan inte stå emot den här plattan. Innan det sista numret, ”Bebopalulia”, klingat ut, kom jag på mig själv med att hoppa omkring som en skadskjuten kråka i spisarkammaren!
På ”Snake City North” – ”Norra Orminge” i utkanten av Stockholm alltså, har tenorsaxofonisten Jonas Kullhammar och hans vid det här laget tätt sammansvetsade kvartett lierat sig med blåsarna i Norrbotten Big Band. Det innebär inte att det blir någon storbandsplatta i egentlig bemärkelse. Snarare en kvartettplatta med storbandsstöd. De ypperliga norrlänningarna (av vilka åtskilliga kommer från södra Sverige) bildar alltså en ram för Jonas och hans kamraters frejdiga utfärder. Kullhammar själv är förstås huvudsolist. Hans maffiga sound i luren och hans orädda och hela tiden mycket svängiga spel av modern bebopmodell är en fröjd att ta del av. Men även geniale pianisten Torbjörn Gulz får komma till tals då och då, och gör det – som vanligt – på sitt mycket personliga sätt. Basspelande Alice Babs-stipendiaten Torbjörn Zetterberg och trummisen Jonas Holgersson ser till att den välkryddande soppan nästan kokar över ibland.
Gulz har skrivit nästan alla knixiga men oerhört effektiva arrangemang, som tolkas med en imponerande perfektion och känsla av Norrbotten-blåsarna. I två nummer släpps även storbandets begåvade trumpetare/flygelhornist Danne Johansson fram till solistmikrofonen liksom trombonisten Peter Dahlgren och inte mindre begåvade altsaxofonisten Håkan Broström.
Det verkliga höjdarnumret är ”Frippes Blues”, tillägnat salig ”Frippe” Nordström, som är skyldig mig en femtiolapp…
Jan Olsson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR